”Knäppa” – IKEA med kameran i fokus

”Knäppa” heter kameran som IKEA snart kommer att lansera!

Nej, det här är knappast en del av nya utbudet i den elektroniksatsning som IKEA nyligen börjat lansera, utan handlar troligtvis mer om en PR-satsning i samband med lansering av någon annan produkt eller annan typ av aktivitet där kameran är ett redskap (nu ikväll har jag på fotosidan.se  läst att kameran endast ska användas som gåva eller som pris i tävlingar).

Kameran är designad av Jesper Kouthoofd i traditionell IKEA-anda, eller vad sägs om specen; konstruerad i återvinningsbar papp, lagrar 40 bilder, drivs av två AA-batterier och utrustad med en USB.

IKEA Knäppa
Foto från Gizmodo.it

Bilder har aldrig haft en starkare position och betydelse på nätet och i vår kommunikation där Facebookanvändare världen över laddar upp 250 miljoner bilder per dygn, fotoappar som Instagram som fyller våra smartphones, vi pinnar bilder på Pinterest, och sparar bilder på flickr. Vi delar med oss av bilder som aldrig förr!

Med andra ord skulle IKEA kunna vara helt rätt ute med sin kamera och kunnat få en viral effekt och spridning som heter duga!

Det skulle öppna massor av nya möjligheter att bygga aktiviteter runt, så som att fota sig själv med deras favoritmöbel och sedan dela bilden i sociala nätverk, twittra, pinna, instagramma, gilla på facebook….ja här finns oändligt med potential att bygga relation och varumärke.

Oavsett vilket kommer det att blomma upp en mängd bloggar, fotogrupper och forum där bilder tagna med IKEA-kameran kommer att laddas upp och delas världen runt.

Smart IKEA, men också riktigt synd att inte ta vara på alla möjligheter nu när smörgåsbordet är dukat för kalas!

På filmen nedan berättar designern Jesper Kouthoofd mer om sina tankar om kameran.

Share
Publicerat i affärsnytta, konkurrens, Marknadsföring, Sociala medier, Trender, Varumärke | Taggat , , , , , , , | Lämna en kommentar

Tillsammans utmanar vi bankerna

I början på 2000-talet fick SBAB rollen som utmanare och uppdraget att motverka oligopolet på bolånemarknade. SBAB gjorde verkligen skillnad där ett fåtal stora ”drakar” styrdes och ställde villkoren. Kampen om kunderna hårnade och det räntekrig som blossade upp gynnade verkligen låntagarna i form av lägre räntor.

Tio år senare är det vi låntagare som står på barikaderna! ”Orden skalla, lägre räntor åt alla!”

Sociala medier förenar oss och tillsammans har vi gått ihop för att utmana bankerna genom uppropet ”Säg din ränta” (som startades av Cleas Hemberg , sparekonom på Avanza).

På Twitter sprids budskapet med hashtagen #sägdinränta, där twittrare delar med sig av villkoren man har på sina bolån. ”Va! Har du 3,51% på ditt SEB-lån, jag betalar ju 3,91%”

Säg din ränta på TwitterMedia är inte sena att hänga på och först ut är Svenska Dagbladet med sin utmärkta ”Räntekarta”, där du rapporterarer in din ränta och bindningstid som sedan resulterar i en nål på Sverigekartan.  Redan samma dag som kartan publiceras har fler än 10.000 låntagare frivilligt ”pinnat” sin ränta på kartan.

Räntekartan på SvD

Det hade varit mycket  intressant om någon av bankerna hade tagit det här initiativet, verkligen en offensiv marknadsföring! …om det nu funnits mod och muskler att kunna vara en aktör att räkna med i räntematchen.

Frågan med stort ”F” är naturligtvis om vi så vanligtvis timida och lojala bankkunder med det här typen av markoffensiv har någon effekt på bankernas räntesättning?!

Jo, jag tror faktiskt det!

Drivkraften i att få höra att man betalar 0,4%  högre ränta än grannen, vännen eller arbetskamraten…gnager i magen och sätter myror i huvudet! Genast börjar man räkna 0,4% *räkna,  räkna, räkna* Men va f-n det är ju 4.000:-/lånad miljon på ett år…som jag ger bort till banken! Som ändå skor sig rejält på mig som kund!

Malou von Siverts hade idag bjudit in tidigare nämnd Claes Hemberg som gäst till sitt program ”Efter tio” för att prata om #sägdinränta, vilket satte rejäl fart på hela TV4-studion som direkt kontaktade sin banker för att kontrollera och förhandla sin bolåneränta.

Pengar engagerar, så enkelt är det!

Det är svårt att mäta direkt effekt och resultat, men jag är övertygad om att bankerna den närmaste tiden kommer att få en hel del samtal och besök från kunder som vill förhandla räntan på sina bolån. Undrar vilken strategi dom kommer att ha?  Krympande marginaler, innebär direkt mindre vinst!

Jag har själv jobbat inom bank och finanssektorn i 15 år och vet att det är en tuff och konkurrentutsatt bransch där kampen om varje kund är stenhård, samtidigt som det finns ett hårt målgruppsfokus och väl utarbetade strategier för att jobba med ”lönsamma” kundgrupper och prisar på så sätt ut kunder på rent affärsmässiga grunder.

#sägdinränta är ett bra exempel på hur transparensen på nätet kan engagera oss och göra skillnad när vi samlas runt ett tema/ämne, även om det inte är eller blir en sanning för alla.

När vi delar med oss av kunskap och fakta blir vi starkare tillsammans!

Jag har 3,51% i ränta på mitt 3-månaders lån på SEB.

Vad har du för ränta?

Share
Publicerat i konkurrens, kundnytta, Sociala medier, Trender | Taggat , , , , , , , | Lämna en kommentar

Surfar på svallvågorna från Webcoast

Snart har en vecka gått och jag surfar fortfarande på vågorna efter förra helgens okonferens ”WebCoast” i Göteborg.webcoast-logo En fullspäckad helg med internet i fokus!

Som vanligt är både kropp och huvud fylld med inspiration, idéer och ny kraft, men den här gången också med en del funderingar som manar till eftertanke ock klokskap.

Gridden

WebCoast är en s k okonferens där deltagarna på plats själva skapar innehållet för konferensen utifrån aktuella och intressanta områden som alla förenas i nätet på ett eller annat sätt. ”Gridden” är navet för konferensen och den plats där sessionshållarna sätter upp en lapp om sitt diskussionämne på ledig tid och lokal. Sedan är det bara att välja och vraka bland de sessioner du brinner mest för och skapar på så sätt den konferens som passar dig själv bäst.

Kraften när likasinnade kreativa människor med öppet sinne och vilja att utvecklas möts är fantastisk och det händer något med mig när jag befinner mig i den här miljön som är så dynamisk och energifylld, men också med en avslappnad och skön stämning.

Det här är min upplevelse av WebCoast 2012 med blandade tankar, intryck och funderingar i en salig röra och blandning:

  • Visst är det både tokigt och roligt att jag ska behöva åka till Blekinge skärgård, Stockholm eller i det här fallet Göteborg för att träffa och prata nätets möjligheter med @GunnarBark och @Awaze (Fredrik Andersson) då vi alla tre bor i Karlstad…men så är det!
  • Det var lika oväntat som roligt med en#tweetup och lunch med fotografer som medverkar i Fotosöndag, där jag för första gången träffade @Dr_PO (Per Olof Arnäs), @Heltunik (Helena Taubner) @Naraogat (Tiina)  @VimleAnna (Anna Forsberg) och @AseLundblad som jag hänger med en del på twitter….och naturligtvis @Maja_Larsson och @beta75 (Karl Nilsson).
Tweetup Fotosöndag WebCoast
Tweetup med Fotosöndag på WebCoast (Foto @heltunik Helena Taubner)
  • Hade en underbart trevlig middag på lördagskvällen tillsammans med @terejs @pernillan och @GunnarBark med mycket skratt och roliga diskussioner.
  • Fick X100-cravings när schyssta och snällaste @beta75 lånade ut sin fina kamera som jag fick klämma, känna på och testa en bra stund under eftermiddagen och tog den här bilden när  @beta75 höll en session.

    Fujifilm X100

    Karls snygga X100

  • @pernillan (Pernilla Näsfors) har jag följt ett bra tag på twitter, men fick nu i helgen möjlighet att lära  känna henne lite mer. Hon gjorde stort intryck på flera sätt och jag hoppas att vi kan  fortsätta att hålla kontakten, för jag vill verkligen fortsätt våra roliga och intressanta diskussioner vi hade under helgen.
Britt och Niklas
Kramkalas
  • Kul och tänkvärt listbattle mellan AntiList @BritStakston och ListLover @Deeped alias Niklas Standh. Där mitt hjärta slår för Brits argument ”Att vi bär ett jävla ansvar att inte själva välja den enkla vägen genom listor och förstärka listpersonernas makt och inflytande” …Brit och Niklas förenadas ändå i en kram efteråt…även om de inte var överens! :)
  • Roligt att få vara en kugge i  ”Intervjustafetten”som anordnades av Binero och rattades snyggt och säkert av @jnystromdesign (Joakim Nyström).
  • Andreas och Karl i flödet
    Andreas och Karl i twitterflödet

    Sessionen som @beta75 (Karl Nilsson) höll med namnet ”Pinterest farligare än cigg” väckte en del tankar om vart nätet är på väg att utvecklas och hur det återigen ritar om kartor och flyttar gränser. I det här fallet med Pinterest och mycket frågor runt upphovsrätt för bilder som kan pinnas utan att fråga upphovsrättshavaren och sedan användas vidare. Hmmmm?!?! På bilden ses Andreas Krohn och Karl Nillson fullt integrerade i twitterflödet :)

  • Pratstunden med @Selanna (Pär Nilsson) som jobbar på Kungliga Biblioteket  runt digitalisering av analogt material och det projekt han jobbar med att digitalisera och arkivera nyhetstidningar enligt den nya arkiveringslagen för nyhetsmedia. Fick också värdefulla tips på personer som jag skulle kunna kontakta i ett ev digitaliseringsprojekt på min arbetsplats.
  • Sist men inte minst session ”Time to #unplug” med @Pernilla på söndagen som gav en del eftertanke om vår användning och ständiga närvaro på nätet…till vilket pris och till vilken nytta. En öppen diskussion med många tips, bra och dåliga exempel, erfarenheter som delades och klokskap. Har funderat en del på det där redan innan och efteråt, särskilt då jag ska inspirera och lära andra att använda nätet på ett sätt som jag själv gör och har förhållning till. Tänkvärt var det och jag redan till helgen på tips av Pernilla vara en del av  the  National Day of Unplugging 2012 …det kanske du också borde vara?!

Som en liten summering kan jag kort och gott känna och konstatera att nätet och kontexten har mognat en hel del senaste året och vi står inför lite nya typer av utmaningar. Nybyggarandan har övergått i en förvaltningsfas där vi parallellt med den rasande utveklingen måste ta hand om det vi skapat på ett bra sätt, och då pratar jag inte teknik utan om att ta hand om oss som det mänskliga kapitalet av nätet vi är och ta ett mycket större ansvar för den delaktighet i den närvaro och på det sätt vi använder nätet både som sändare, mottagare och medmänniska.

Tack alla ni som gjorde WebCoast till vad det blev!

Share
Publicerat i Konferens, Sociala medier, Trender | Taggat , , , , , , , , | 1 Kommentar

Kriskommunikation i samhällets tjänst

Vad är en kris och vem bestämmer att det är en kris? Och framför allt hur fungerar kommunikationen vid en kris?

Wikipedia definerar kris som en svår process (av olika slag) och begreppet kommunikation definieras ofta som en handling eller aktivitet som på något sätt får en effekt eller reaktion hos mottagaren.

sosFoto: Foto: Yannickgar CC flickr

För några veckor sedan var jag på SKL:s Trygghetsdag med fokus på kriskommunikation (Dokumentation från SKL:s Trygghetsdag).

Dagen var fylld med föreläsningar från företag, myndigheter och kommuner som delade med sig av olika typer av kriser de varit med om och då hur kommunikationen har fungerat. Vi avhandlade allt från vulkanaskans oväntade konsekvenser på omvärlden till Östersunds parasiter i dricksvattnet…och däremellan mediastormen mot SOS, Mutskandalen i Göteborgs kommun m.m.

Bra och intressant på många sätt, men jag saknar verkligen diskussionen om hur samhället kan använda människorna som befinner sig i en krissituation på ett mer strategiskt och planerat sätt än vi gör idag, både för att sprida, analysera och följa upp händelser och aktiviteter.

Det finns många goda exempel med kommuner och myndigheter som kommunicerar vid olika typer av kriser, fel och problem, och visst är det bra men jag saknar ett mer samlat grepp.

Ipad kommunikation

Foto: nooccar CC flickr

Inledningsvis konstaterade vi på seminariet hur snabbt information idag sprids med smartphones och internet via sociala medier, men det landade aldrig i något riktigt konkret utan blev mer ett konstaterande! Människor i  kris- och nödsituationer kommunicerar och det går snabbt med den teknik och de tjänster som finns tillgängliga för många idag.

MSB berättade om sin webbplats krisinformation.se och hur de använder sociala medier både som ett sätt att sprida olika typer av krisinformation bl a via facebook och twitter kontot @krisinformation (tidigare också @red_krisinfo) men också som ett sätt för omvärldsbevakning.

Visst är allt det här bra och steg i rätt riktning, men visst finns det ändå mycket mer vi kan göra?! Myndigheter, sjukvård, polis, räddningstjänst etc borde väl på något sätt kunna enas och samarbeta om nationella riktlinjer för kommunikation via sociala medier vid olika typer av krissituationer?

I stort sett alla medborgare vet idag att de ska ringa 112 vid olika typer av akuta händelser – Skulle vi inte kunna använda och utveckla det faktum att vi har andra teknikstöd än telefonlinjen idag?

Idag har de flesta mobila plattformer inbyggd GPS som taggar platsen där du är, den har en kamera  för både stillbild och film. Vad och hur kan det användas på ett mer strategiskt sätt?

Hur kan människorna i en krissituation bli en del av samhällets kriskommunikation, mer än en del av ”bruset” ?

Kan press och media användas på andra sätt än vi gör idag för kriskommunikation?            

Hesa Fredrik

Foto av: Skrotmumrik CC flickr

Hur kan VMA och ”Hesa Fredrik” utvecklas? Kan den här informationen också spridas i sociala medier?

MSB har tagit fram WIS som är ett nationellt webbaserat informationssystem framtaget för att underlätta informationsdelning mellan aktörerna i det svenska krishanteringssystemet före, under och efter en kris. Det kanske skulle finnas ett liknande system för samhällsmedborgarna? Eller ska medborgarna vara en del av systemet? Eller ska vi utveckla en gemensam app för krisrapportering oavsett myndighet/organisation?

Inom många myndigheter finns  ”TIB” som ett begrepp och är en förkortning på ”Tjänsteman I Beredskap” – De här är nyckelpersoner som alltid finns tillängliga vid händelse av en krissituation. Skulle människor med stor räckvidd i sin kommunikation kunna vara ”MIB” – Medborgare I Beredskap” med uppgift att vara en del av samhällets kriskommunikation?  Det finns redan idag ett gäng tjänster för att mäta räckvidd så som Klout  PeerIndex  Kred eller ProSkore ?  T ex personer med en Klout scoore över 70?

På twitter kanske nationella hashtags kan användas vid olika typer av händelser #brand #bilolycka #inbrott #rån#misshandel #utsläpp #smitta etc för att på så sätt kunna enklare fånga upp den här informationen i olika typer av omvärldsbevakning.

Det går säkert att hitta liknande funktioner för Facebook, Google+, Foresquare, Gowalla och andra kanaler och tjänster.

Visst finns det många om och men – Vem är källan? Hur ska vi agera? Vem ska agera? Vad och Hur? Ansvar? Sekretess? etc

Men visst borde vi kunna samlas och starta en diskussion för att utveckla kriskommunikationen i samhällets tjänst, trots alla frågetecken?!

I varje fall jag tror att det finns mycket kvar att göra som skulle kunna göra skillnad i en kris.

Vad tror du?

Finns det behov av att utveckla kriskommunikationen eller fungerar det bra som det är idag?

Är det upp till varje organisation, myndighet eller företag att utveckla sina egna kanaler och tjänster eller finns det en vinst och nytta med att samordna och enas också?

Har du bra tips och exempel på väl fungerande kriskommunikation där medborgarna/invånarnas potential och kapacitet tas till vara genom sociala medier eller liknande tjänster?

Share
Publicerat i samhällsnytta, Sociala medier | Taggat , , , , , | 3 Kommentarer

Har du en app strategi?

Det går inflation i appar och att appa eller inte appa, har blivit den stora frågan!

VägvalHar du en app strategi? …eller står ni också inför massor av frågor och vägval?

Native app eller webb app?! Kanske en Hybrid app eller varför inte rent av en mobil webbsida som fungerar och ser ut som en app i gränsnittet!

Listan med fördelar känns lika lång som den med nackdelar för respektive alternativ, så det handlar mycket om att sätta sig ner och göra en strategi utifrån vem, vad, var, när och hur?!

Trots det här arbetet kommer valet förmodligen inte bli enkelt, men du kommer i varje fall ha ett bra grepp om varför ni valde just den strategi ni bestämde er för.

Senaste veckan har jag läst några intressanta och tänkvärda inlägg/artiklar som i och för sig inte gör valet i en strategi enklare, men de bidrar ändå till ökad kunskap och vidgar i varje fall mina perspektiv.

”Funktionen ska vara så enkel att rubriken på appen ska vara manualen” var några ord som fastnade när jag kollade in en intervju med Phil Libin CEO på Evernote under pågående konferens LeWeb 2011.  Citatet var svaret på frågan varför Evernote tillverkar så många olika appar och inte slår ihop flera funktioner i en app. Enkelhet var en tydlig ledstjärna!

I veckan skrev SVT´s utvecklingsblogg Testbild ett intressant inlägg – ” Appar är inte en långsiktigt lösning” där diskussionen utgick ifrån SVTs strategi och val att inte satsa på appar, med argumentet att de är kostnadskrävande lösningar som egentligen bara krånglar till det för användaren. SVTs strategi är istället enkelhet och att utveckla mobilanpassade webbsidor med app-liknande funktionalitet som istället kan bokmärkas.

Och idag publicerade IDG och Computer Sweden artikeln ”De blir appvärldens vinnare” som spinner vidare på diskussionen med utgångs punkten att ”webben är död” och html är historia. Framtiden är istället den nya ”app-internet”, där kombinationen av nätverkets styrka och kraften i den lokala klienten kommer öppna upp för nya oanade möjligheter.

En bra beskrivning av skillnader och fördomar mellan app och webb visar Patrik Axelsson i sina bilder från Internetdagarna 2011 App eller webb – Patrik Axelsson Internetdagarna 2011 (Slideshare från internetdagarna 2011).

Hur ser dina tankar och din strategi ut runt appar?

Som en avslutning lite övergripande skillnader mellan en native app, webb app, hybrid app och mobil webbsidaså som jag har förstått det (vill du ha mer djupgånden information så finns det hur mycket som helst att läsa på nätet).

En native app är helt enkelt ett program som är utvecklad för en specifik teknisk plattform och som du laddar ner i din enhet t ex en Iphone eller Android.

Wepp app är i stort sett plattformsoberoende. Det innebär att du kan använda appen oavsett vilken typ av enhet du använder Iphone, Blackberry, Android spelar ingen roll…en och samma app fungerar för alla system och plattformar.

Hybrid app är precis som det låter, en kombination av en native app och en webb app.

Avslutningsvis finns det också mobila webbsidor som helt enkelt är en ”vanlig” webbsida som är nerskalad i funktion och gränssnitt för att pass en smartphone eller surfplatta. Flera väljer att just anpassa utseendet på de här så att de ser ut som en ”traditionell” app, vilket det finns massor av olika åsikter om.

Share
Publicerat i Trender | Taggat , , , , , , | 3 Kommentarer

Lindex – Nej tack!

För ett tag sedan så blev jag rejält uppretad och den dåliga eftersmaken växer  ju mer jag tänker på det.

SVT Plus Allt triggade igång efter att jag sett på programet Plus på SVT och inslaget om kläder till barn,  i det här fallet jeans som visade sig vara olika stora trots att de har samma storlek och modell.

Helt enkelt mindre och tajtar byxor till småflickor och större till killar?

Läs artikel och titta på SVT-play: Stor skillnad på jeans för pojkar och flickor >>

Hur har de tänkt nu? Eller rättare sagt har de slutat att använda hjärnan helt?!

Ett barn som är 110 cm är det oavsett om det är en flicka eller pojke!

Tabell Jeans
Tabell från svt.se/plus

Lindex utmärkte sig dubbelt upp genom att ha största avikelser i midja, stuss , lår och innersöm, men också genom rent dumma förklaringar till de här avvikelserna och hur jag som förälder/konsument ska tänka och förhålla mig till det här ”faktum”.

H&M var också riktigt usla, medans Kappahl var rätt ok, men båda klarade sig undan genom att inte fördumma sig i TV-sändningen.

Läs och se Lindex förklaringar på SVT-play (obs! tidsbegränsad sändning) >>

Att kläder till tjejer och killar skiljer sig åt i modeller, utseende, färger och detaljer är en annan sak och diskussion.

Och ja, mina två döttrar bär i många fall typiska tjejkläder som både är rosa och glittriga, blusar med puffärmar och klänningar, men det är saker som jag själv kan göra en visuell bedömning av och lägga mina egna värderingar i. Jag kan helt enkelt välja själv!

Men att varumärkeskedjor däremot tillverkar/säljer tjejkläder och i det här fallet jeans som utstuderat och medvetet är mindre i midja, stuss och lår är inget annat än rena dumheter och bygger indirekt in snedvridna och sjuka kroppsideal redan från småbarnsåldern!

Dessutom är det för mig som förälder och konsument rent vilseledande minst sagt obegripligt?

Hur ska jag kunna veta att det är dom här skillnaderna för samma byxa, med samma modell och samma storlek och centilong?

stop

Jag kanske är naiv som inte sett och upptäckt det här tidigare, men nu när jag vet är valet enkelt!

Köpstopp och bojkott!

Lindex – Nej tack!

CC by Martin Cathrae flickr

Share
Publicerat i personligt | Taggat , , , , , , , | 1 Kommentar

Klout – Ett verktyg eller sattyg

Klout logoHar du hört talas om Klout eller kanske till och med fått din score sänkt nyligen?

Senaste veckan har det pågått en diskussion i sociala medier om de förändringar som Klout genomfört och som för många med en hög ranking konkret inneburit en sänkt score.

Sant eller inte, det lämnar jag osagt! Men rykten säger att Klout-scoren redan idag används av företag som styrmedel för lönesättning och bonussystem till sina anställda.

SSMC (Stockholm Social Media Club) hade också Klout som tema och diskussionsämne på sitt senaste lunch-möte och det var efter jag sett filmen därifrån som det startade en del tankar och funderingar över nytta, nöje, etik och moral.  Jag rekomenderar dig som är intresserad av ämnet att kolla in filmen från SSMC, som du hittar på  Disruptive Media . Tack för det Annika Lidne!

Vad är Klout egentligen och hur fungerar det?

Kort och enkelt beskrivet är Klout en tjänst som mäter din aktivitet i sociala medier och då inte bara kvantitativt, utan även den effekt, påverkan och räckvid det innehåll du sprider har på omvärlden. För att prata klarspråk – En form av ranking och ett värde på hur ”betydelsefull” du verkligen är på nätet.

Basen för mätningarna grundar sig på Twitter och Facebook, och sedan kan du koppla på fler av dina konton som du använder och är aktiv i t ex LinkedIn, YouTube, Google+, WordPress Bloggar etc. Hur viktningen sker för respektive tjänst och aktivetet är lite oklart och det finns helt klart glapp och hål i sättet att mäta, men det jobbas på att täppa till luckorna.

Utifrån hur många följare och vänner du har, hur ”betydelsefulla” de är utifrån rankingen och hur den aktivitet ditt inlägg/tweet skapar d v s delningar och retweets, görs mätningen och räknar fram en score eller på svenska en poäng.

Lägsta värdet på skalan är 0 och högsta värdet 100….men ingen har lägre värde än 10. Riktigt schysst!

Beroende på score så klassas du också som en viss typ/stil.

Jag klassas som en ”Networker” och min Klout-score ser ut så här just nu:

Klout scoreDu lär dig mycket mer om du tittar på filmen från SSMC där Simon Sundén går igenom de olika delarna i mätningen.

Vad kan Klout användas till?

Det finns flera användningsområden för den här typen av tjänster och vad de kan användas till, frågan är om det är till nytta, nöje eller kanske rent av bara elände?!

Helt klart är att den här typen av tjänster förenkla beslut på olika sätt, naturligtvis på gott och ont!

Marknaden har länge efterfrågat ett verktyg för att bättre kunna mäta ROI (Return On Ivestment) eller som Anders Tufvesson också kallar det ROE (Return Of Engagement) i sociala medier. Klout kanske kan vara en möjlig lösningen?

Utan någon värdering (bra/dåligt) skulle Klout kunna användas för:

  • Rekrytering  – Utifrån score och ranking kan urval göras för rekrytering
  • ROI/ROE – Uppföljning av effekt utifrån olika typer av aktiviteter  så som; PR-, kommunikation-  och marknadsföringskampanjer
  • Kriskommunikation – Genom att vid kris använda personer med stort inflytande i sin kriskommunikationsstrategi.
  • VIP-Urval – När ett urval ska göras kan Klout-scoren användas t ex bara personer med en score högre än 65 är VIP inbjudna till konferensen, festen, visningen etc
  • Nöje – Helt enkelt en jakt på att få en så hög poäng som möjligt – Herran på Klout-täppan!
  • Mätverktyg - Optimera kommunikationen och spridningen av det innehåll du vill dela till omvärlden utifrån Klout-ranking.

Det här är bara några exempel och det är nästan bara fantasin som sätter gränser på hur och till vad Klout kan användas.

Tankar och funderingar om etik och moral runt Klout

Finns det inte en risk för att Klout sätter en kniv i ryggen på själva grundidén med sociala medier i jakten på en högre scoore.  Alltså det blir så mycket taktik och strategisk planering i vilka du ska följa och inte följa, vilka tweets du ska dela eller inte, inlägg som ska gillas och delas osv att vi helt tappar bort tanken att tillsammans skapa en större helhet och nytta utifrån att varje individ bidrar och delar med sig av sin kunskap och information ”sharing is caring”?

Brit Stakston är inne på just det här spåret att vi tappar bort individen och grundtanken med att ”alla har lika värde” och att scoren i Klout bara blir; ”Penismätning på hög nivå”

Klyftan mellan ”Twitter-eliten” och den vanliga användaren växer sig bara större!

Precis som med alla tjänster och system som mäter och sammanställer olika typer av data oavsett om det är analys av besökare eller ekonomi, finns det en risk i att rankingen används fört ”hårt” av människor och beslutsfattare som inte förstår siffrorna och begränsningarna för mätningen. Helt enkelt inte kan eller förstår verktyget!

Okunskapen om verktyget kan bli  som ett farligt vapen istället för hjälp och nytta i olika beslut. Jag tycker att Micke Kazarnowiczi illustrerar det bra genom sin målande beskrivning ”En person som sätter sig i en lyftkran och inte vet hur den fungerar kan riva hus, medans en kranförare kan bygga hus vi inte ens kunnat drömma om”.

Vad tycker du om Klout – Är det ett verktyg eller sattyg?

Share
Publicerat i Uncategorized | Taggat , , , , , , , , , | 1 Kommentar

Personlig integritet är snart ett minne blott!

Filmaffisch - The true man showVi har blivit så transparenta och frikostliga att dela med oss av våra liv att vi snart producerar vår egen True Man Show där omvärlden kan följa med och observera oss i stort sett i allt vi gör dygnet runt, året om.

Skillnaden mellan originalfilmen och vår egen show är vi själva spelar huvudrollen och vet vad vi producerar för information.

Eller gör vi verkligen det?

Förr delade vi med oss av våra liv i form av tankar, åsikter, drömmar och mål i det fysiska mötet i de närmaste relationerna. Nu delar vi mängder med mer information till hela världen, oavsett om någon lyssnar eller inte.  

Frågan är vilket avkall och påverkan den här transparensen har på vår personliga integritet, vilket pris ska den ha och vad tjänar du på att dela med dig av all den information som du lämnar ut?

Med tjänster som Facebook, Foresquare, Twitter, Google+, Flickr, YouTube, Vimeo, Bambuser, Runkeeper, Plancast,  bloggar etc etc delar vi frikostigt med oss av våra liv i form av statusuppdateringar, åsikter, tankar, träningspass, foton, kalendrar, incheckningar, vart man är, vart man ska, vad man ska göra osv.

Vår delaktighet på nätet flyttar snabbt gränser och det som var tabu igår är en självklarhet idag, men samtidigt är det också en naturlig del av utvecklingen och den framtid vi tillsammans skapar på nätet.

Jag säger inte att det är rätt eller fel att öppna upp och dela med sig av sitt liv till omvärlden, det är något som varje person själv måste ta ställning till och ta ansvar för.

Själv är jag i allra högsta grad en del i det transparenta klimatet som nu råder och delar frikostigt med mig av blogginlägg, foton, träningspass, statusuppdateringar, tweets och check-ins. Men det innebär ju inte att jag inte ifrågasätter och reflekterar över vissa frågeställningar som i det här inlägget.

Att du delar informationen i form av fristående uppdateringar och incheckningar är relativt harmlös och oförarglig. Samlar du däremot ihop de lösa bitarna och lägger pusslet, så kan bilden och den helhet som träder fram både bli överraskande och en obekväm sanning.

Det viktiga och centrala i den här transparenta trenden är att vi själva är medvetna om de handlingar och aktiviteter vi genomför, är delaktiga i, på vilket sätt de används, hur de tillsammans berättar en hel del om oss .

Naturligtvis är fördelarna många ur ett personligt perspektiv där nytta och nöje allt bättre vävs in ett socialt sammanhang, men framför allt blir fokus och affärsmässigheten från företagen mer och mer uträknat och tydligt. Företagen sitter idag på en mängd detaljerad information om oss som unika indivi-der och inte bara som en grupp människor kategoriserade utifrån ålder, kön, inkomst etc.

Varje person som är en del av det här Internet måste själva välja om det här är bra eller dåligt, skrämmande eller självklart.

Utvecklingen av tekniken i kombination med de integrerade tjänsterna är så bra och självklara idag att vi inte reflekterar över vad och hur vi delar med oss av våra liv.

Redan för ett år sedan trendspanade Johan Ronnestam om hur ekonomin snart kommer att göra intåg på den sociala arenan på nätet och hur det kommer att förändra våra beteenden, men också rita nya kartor för den finansiella strukturen i vårt samhälle.
 
Genombrottet där pengar och transaktioner vävs ihop med våra sociala interaktioner på nätet kommer snart att vara ett faktum. Google, Facebook, Apple m fl blir våra banker och en ocean av nya smarta tjänster som vi inte visste att vi saknat kommer att skölja över oss den närmaste tiden och det kommer definitivt att flytta både gränser och ändra vår användning av nätet

Snart kommer vi sannolikt också att checka in med automatik när vi rör på oss, där inchekningarna i sin tur är kopplade till företag och tjänster som vi har i våra intresseområden, som i sin tur kan erbjuda tjänster och produkter som vi med stor sannolikhet är intresserade av eller tipsa om vad andra med liknande profiler har använt eller köpt när vi själva närmar oss deras företag eller butiken. Frågan är varför företagen inte är mer offensiva inom det här området redan?!

Bra eller dåligt? Självklart eller skrämmande?

Ja, det är det bara du själv som kan avgöra!

Men en sak är säker! När företag som redan sitter på en betydande del information och fakta om våra liv och beteende också får koll på vår ekonomi, då blir det en helt annan styrka och rent av en maktfaktor att räkna med.

Något annat som också klickar till i bakhuvudet när jag reflekterar över de här frågorna, är något som Johan Staël von Holstein  pratade om på sitt föredrag på ”Vinterminglet” 2011. Han målade upp något av ett mardrömscenario, där om vi fortsätter i samma takt att lagra information om oss själva i Googles och Facebooks databaser så kommer det att sluta i mänsklig katastrof!

Han hade på en stor konferens i USA ställt en fråga till en chef på Facebook som pratade varmt om hur hela deras affärsidé byggde på lojalitet, förtroende och ansvar för den information som vi användare lagrar hos dem. Frågan från Johan löd så här:  ”Är det sant att den Kinesiska staten köper Facebook år 2030? Och vem har då ansvaret för den information som är lagrade om oss?”

Den anställde på Facebook visste naturligtvis inte hur hans företag skulle se ut i sin ägarform 2030!

Det är lätt att skratta bort hans resonemang men jag tycker att frågan både är relevant och intressant, för vem ansvarar egentligen för infomation om oss och vår integritet över tid?

Skrämselpropagande eller inte – Vad tycker du?

Hela föreläsningen av Johan Staël von Holstein utgick och bottnade naturligtvis i egen genialiska affärsidé med en mer ”neutral” plattform för all data som vi lagrar om oss och där vi alla skulle kunna vara vinnare.

Mattias Östmar filmade föreläsningen av och med Johan Staël von Holstein med sin Iphone, som du kan se på Bambuser  (Kvalitén på filmen är sådär, men det går utmärkt att höra allt vad som sägs).

Share
Publicerat i Sociala medier | Taggat , , , , , | 2 Kommentarer

Ett rop på hjälp fastnar i det digitala bruset!

På trettondagen publicerar Aftonbladets nätupplaga artikeln ”Skrev självmordsbrev till 1082 Facebook-vänner: ingen agerade”

Naturligtvis är det många läsare inklusive jag själv som reagerar på artikeln, och många lämnar också sina kommentarer. 

Det är en tragisk historia som både berör och upprör. Hur kunde det bli så här?!

Med den här händelsen färskt i minnet så kan vi ställa oss frågan i ett större och mer allmänt perspektiv:

Kan det vara så att dagens internet med massor av sociala interaktioner och relationer, gör oss till mer sociala men också mer ytliga och känslokalla individer?

För hur kan det annars vara så att inte någon av 1.000 personer reagerar på en statusuppdateringen som handlar om liv och död?

  • Om en person skriker på hjälp, borde vi väl reagera?
  • Är den fysiska närvaron avgörande för vårt handlande?
  • Skulle vi gå förbi en person som ligger livlös på gatan utan att göra något?
  • Klarar vi helt enkelt inte av att hantera den här typen av information?
  • Hoppas vi på att någon ”annan” ska agera?
  • Har vi helt enkelt fullt upp med våra egna liv och inte har tid att bry oss om andra?
  • ”Drunknar” vi i alla sociala relationer vi har på nätet?

Ja, jag har själv inga generella svar på de här frågorna, utan tror att var och en måste gå till sig själva och fundera över hur du tänker och agerar i sin sociala dialog på nätet idag.

Läser man kommentarerna som läsarna lämnar på artikeln i Aftonbladet är det många som ger uttryck för att Facebook och Internet är skulden till det som har inträffat.

Jag har svårt att säga vad som är rätt eller fel, för det vi upplever är naturligtvis inte detsamma just för att vi är olika, både som personer och användare av Internet.

Kanske är jag naiv och har för stor tilltro till oss människor och dagens samhälle, men visst är det vi själva som är orsaken till problemet och också har ansvaret för lösningen – inte Facebook eller Internet?!

Borde inte vi som medmänniskor reagera på ett rop på hjälp?

  • Oavsett om det är tionde gången det sker?
  • Oavsett vilken relation vi har till personen i fråga?
  • Oavsett om det sker IRL, i telefon eller på nätet helt digitalt?

Vi har ingen aning om utgången i artikeln som Aftonbladet publicerade hade slutat annorlunda utan statusuppdateringen i Facebook. Kanske, förmodligen inte.

 Men om någon i flödet hade reagerat och agerat, kanske utgången av den tragiska händelsen slutat på ett annat sätt. Och det är precis det perspektivet jag är ute efter. Då hade Facebook istället varit ett verktyg som hjälpt en person och i det här fallet kanske till och med räddat ett liv.

Är det inte så att Internet och de sociala kommunikationstjänster som vi använder idag ger oss utmärkta möjligheter att göra skillnad och agera på den här typen av signaler och rop på hjälp? 

Det kanske är en mognadsfråga i vårt förhållningssätt till den sociala dialogen på internet, men jag hoppas verkligen att kommunikationssättet inte ska vara avgörande för att du eller jag ska reagera och agera på ett rop på hjälp.

Vad tycker du?

Share
Publicerat i Facebook, Sociala medier | Taggat , , , , , | 1 Kommentar

Är informatör och kommunikatör samma yrke?

Är det någon skillnad mellan en informatör och en kommunikatör:

  • Eller är det bara två ord för samma yrkesroll?
  • Skiljer sig yrkesrollerna åt i det praktiska utförandet?
  • Finns det olika kompetenskrav mellan de olika yrkesrollerna? (om det nu är någon skillnad)

Information och kommunikation

Skillnaden mellan information eller kommunikation som innehåll och arbetsuppgift är självklar.

Informationen är bygger på traditionell envägskommunikation för informationsspridning t ex via tryckt media eller en webbsida med information.

Kommunikation är interaktiv information som ger möjlighet för mottagaren till delaktighet och dialog. Precis det som sociala medier innehåller och erbjuder.

Men frågan är om vi lägger olika krav och värderingar i de olika rollerna?

Uppfattningar och tolkningar

Söker jag runt på nätet kan jag snabbt konstatera att rollerna i de flesta fall hanteras som samma yrkesroll, och att informatörsrollen är den som är helt klart dominerande.

arbetsförmedlingen sida över olika yrken finns yrkesrollen informatör beskriven, men inte kommunikatör? Konstigt eller bara ett bevis på att kommunikatörsrollen bara är ett modernare ord för informatör? Eller kanske så enkelt att inte Arbetsförmedlingen hänger med i utvecklingen?

De flesta arbetsgivare som ska anställa den här typen av resurs, annonserar nästan uteslutande efter informatör/kommunikatör. En gardering? Eller just för att det är samma roll, fast två olika ord.

På skolor och universitet utbildar man sig inte till kommunikatör, utan till informatör.  Varför ändrar de inte rollen till kommunikatör om vi nu lever i ett kommunikativt samhälle?

För att forska vidare i saken, mailade jag DIK, Sveriges Informatörsförening, Saco och Arbetsförmedlingen och ställde helt enkelt frågan: ”Är det någon skillnad mellan yrkesrollerna informatör eller kommunikatör rent praktiskt, eller är det bara två ord på samma sak.

Tyvärr var det bara DIK som svarade på mitt mail (dagen efter) och de svarade så här: ”Det ska inte vara någon större skillnad mellan dessa olika titlar. Kommunikatör är lite modernare bara och det begrepp som används mest idag.”

Att jag efter tre veckor inte fått någon svar från de övriga organisationerna som ändå jobbar med den här typen av frågor och yrkesgrupper känns minst sagt konstigt och lite beklämmande. Men det kanske helt enkelt är bevis på att de själva jobbar informativt och inte kommunikativt.

Hittills bekräftar bara min lilla efterforskning att ”samhället” generellt sett inte gör någon skillnad mellan rollerna, utan ser det som en uppdatering av namnet på informatörsrollen.

Förväntningar i organisationer

Många företag och organisationer har redan ändrat namnet på sin informationsavdelningen till kommunikationsavdelningen, chefen är numera kommunikationschef och de andra på avdelningen kallar sig för kommunikatörer.

Visst låter det bra, men varför? Vad är skillnaden nu och innan? Har de här avdelningarna och de anställda vidareutbildat sig till kommunikatörer? Eller beror namnändringen helt enkelt på att det låter bättre och ligger i tiden att vara kommunikativ. ”Nu ska vi jobba med kommunikation och härmed kallar vi oss kommunikatörer!”

På min arbetstplats liksom på många andra pågår just nu en diskussion om vi ska ändra namn från informationsavdelningen till kommunikationsavdelningen och då också våra roller.

När många andra organisationer i samma bransch har ändrat hos sig, bygger det också upp en outtalad förväntan: ”Vi kanske också borde ändra namn på avdelning och roller?” eller kanske till och med uppifrån chefer och ledning: ”Varför har inte vi en kommunikationsavdelning?”

Men om det nu inte är någon skillnad mellan rollerna, så finns det väl heller ingen mening med att ändra namn på avdelningar, roller och titlar?

Behövs informatörer?

Nu när företag och organisationer börjar använda digitala kanaler och sociala medier som kanaler för information och kommunikation, måste väl även organisationerna och rollerna utvecklas?

Har informatörsrollen genom det sätt vi kommunicerar idag, utvecklats till en kommunikatörsroll?

Om så är fallet, ersätter nu kommunikatörerna de nuvarande informatörer, eller behövs båda då det är olika roller med olika uppgifter och mål i sitt yrkesutövande?

Krävs det en annan utbildning och kompetens för respektive yrkesroll? Eller är informatör själva grundutbildningen, som sedan kan kompletteras med de kommunkativa delarna.

Uppfattningar på Twitter

Jag väckte frågan på Twitter för ett tag sedan och fick några intressant reflektioner och kommentarer, som också bekräftade min villrådighet inför yrkesrollerna.

Anna Haas @glimra svarade så här: ”Intressant fråga tycker jag. Klarar en normal informatör (van att ”skicka ut” info) att sköta sociala medier (= kommunicera själv)? ”

@Ullie svarade så här: ”Hos oss håller informatörerna i det interna informationsflödet och kommunikatörerna i det externa.”

@mariatomaca svarade så här: ”Orden har väldigt olika innebörd för folk (i alla fall stöter jag på det). ”

Summering och min slutsats

Bara för att du sätter på dig en vit rock och ett stetoskop blir du ingen läkare, inte heller blir du en snickare bara för att du har snickarbyxor och en hammare…även om många vill tro det.

Skulle du som arbetsgivare anställa de här personerna? Eller skulle du som privatperson gå till den här doktorn om du var sjuk eller för den delen anlita den här snickaren för att bygga ditt hus?

Visst är det verktyg som ger dig möjligheter, men därifrån är steget långt till att du kan yrkesutöva och praktisera din färdigheter med kvalité och säkerhet mot din målgrupp och dina kunder.

Du behöver naturligtvis både utbildning och erfarenhet för alla typer av yrken, samma sak gäller för ykesrollen som kommunikatör.

Företag och offentlig sektor ser både möjligheter till affärer och effektiviseringsvinster i sitt sätt att använda och utveckla kommunikationen till sina målgrupper i de nya digitala tjänsterna.

Det ställer naturligtvis nya krav på kompetens på de som ska vara yrkesutövare och ansvara för den här kommunikationen.

Idag är det många enskilda eldsjälar som driver utvecklingen och användandet av den nya kommunikationen i många organisationer, vilket både är bra och dåligt. Bra för att det hjälper till att utveckla företaget och kommunikationen, mindre bra för personberoendet och att kompetensen inte synliggörs och uppskattas på det sätt som den förtjänar.

Visst är många informatörer också duktiga och kompetenta kommunikatörer, men det är inte så enkelt att vi bara ändrar namnet på hela yrkesgruppen för den delen från informationsavdelning till kommunikationsavdelning.

Nu är smekmånaden över och det är dags att bereda plats för kommunikatören som en ny ykesroll i vårt samhälle.

Personligen är jag övertygad om att det finns behov av både informatörer och kommunikatörer, och att skillnaden mellan de här yrkesrollerna kommer att bli större och tydligare i framtiden, men också att de kommer att komplettera och stötta varandra, precis som olika kommunikationskanaler kan stötta varandra för att uppnå en bättre helhet.

I tidigare blogginlägg har jag tagit upp hur rollen webbredaktör missbrukas och hur företag och organisationer urholkar yrkesrollens värde och status.

Min fråga nu är om det är någon skillnad mellan yrkesrollerna informatör och kommunikatör?

Är det bara två ord för samma yrkesroll?

Skiljer sig yrkesrollerna åt i det praktiska utförandet?

Finns det olika kompetenskrav mellan de olika yrkesrollerna? (om det nu är någon skillnad)

Share
Publicerat i Roller, Sociala medier, Yrke | Taggat , , , , , , | 15 Kommentarer