Rensa cache och cookies innan du handlar på nätet! – Ett spartips i realtid

”Resesajter höjer priset andra gången du söker på en resa, rensa cookies när du kommer tillbaka till sajten”

Otänkbart och svindlande var de första tankarna som flög genom huvudet, när det här raderna dök upp i mitt Twitter-flöde för ett tag sedan.

 ”Är det sant?” skrev jag tillbaka med en retweet i flödet för att också få en större räckvidd genom mina följare, i förhoppning om bekräftelse eller avfärdande som skröna och nonsen.

Det blev starten till en intressant diskussion; Vilka företag  jobbar på det här sättet? Omfattning? Kundperspektiv? Affärsmodeller? Etik och moral? rätt eller fel?

Olagligt ur ett juridiskt perspektiv? Nej, men som ur ett kundperspektiv kan vara ruskigt fel ändå!

Även om vissa företagsnamn omnämns som exempel i diskussionen handlar det här blogginlägget inte om just dessa företag, så därför har jag valt att styrka över de företag som omnämns här i inlägget.

Mitt syfte är istället att lyfta fokus till etiskt och ementionellt perspektiv och ställa frågan om det är OK att kartlägga besökaren med cookies för att sedan göra  business på kundens beteendemönster, vilket både skulle kunna vara positivt men också negativt ur ett kundperspektiv.

När mina tankarna och funderingarna har mognat en tid nu, är jag än mer övertygad om att det här beteendet och tillvägagångssättet hos företag är mer vanligt än vi kan ana, oavsett branch (även om resebranchen ofta omnämns och återkommer i de här diskussionerna).

TwitterFlöde
Var och en får själva göra en egen bedömning och rimlighet i påstående och upplevelser som är obekräftade och/eller dementerade av företag som frågan ställts till.

@pmnordkvist Hänvisade till ett blogginlägg med en händelse runt Ryan Air, som de själva förnekar. Återigen får du själv göra en värdering och avgöra trovärdigheten när du läst blogginlägget: ”Ryanair taking the biscuit?”.

För några år sedan gick också ett rykte om att ett stort amerikanskt e-handelsföretag utifrån cookies och surfbeteende hos besökarna reglerade priset, vilket förnekades och förklarades med en bugg som snart var åtgärdad.

@SJ_AB klev själva snabbt in i diskussionen den här eftermiddagen med det här svaret på Twitter:

SJ Tweet

….men om och hur mycket realtids styrning av priset de har utifrån cookie och  besökarens surfbeteende, framgår inte riktigt av det här svaret. 

Tankarna har snurrat vidare och jag har inte riktigt kunnat släppa fokus på ämnet och diksussionen.

Pengar

CC by 401(K)2012

Tillgång och efterfrågan är två grundläggande begrepp inom ekonomin, som handlar om förhållandet mellan priset på en vara och den kvantitet som köpare och säljare är villiga att handla med.

Så nej, det är inte det minsta konstigt att priset regleras på efterfrågan, utan i själva verket ett grundfundament i den affärsdrivan ekonomin på den aktuella ”marknaden” där köpare och säljare möts.

Men saken är att vi online-samhället nu har möjlighet att styra prissättningen i realtid, där förändringar kan ske snabbt på ett sätt som vi inte är vana vid och som inte alltid lika trevligt och öppet ur ett kundperspektiv.

För att vara ännu lite konktret skulle jag kunna dra en parallel och måla upp ett butiks scenario med prissättning i realtid, som jag själv tycker är samma sak.

Du ser en snygg tröja i skyltfönstret du passerar, går in i butiken för att ta en närmare titt på tröjan. Ja, jag gillar den verklgen och den kostar 499 kronor. Men jag vill se hur den ser ut på innan jag handlar,  skyndar in i en provhytt och provar…den sitter som en smäck. Den här tröjan ska jag ha!

Går till kassan för att betala och då kostar den 549 kronor! Men va?! Jo, det är många andra som har provat tröjan och vi har chip i provhytterna som registrerar antal provade kläder för att mäta intresse och efterfrågan, dessutom har vi sålt X-antal senaste timmen, så nu har priset gått upp 50 kronor svara kassörskan. Är det OK för dig som kund?

Precis som @TrulTherese (Therese Reutersvärd) twittrade till mig känns det som ett ”fult” sätt att använda Remarketing på, en modell som från början är tänkt som en tjänst och sätt att gynna besökaren och kunden på, inte straffa!

Filmen nedan beskriver på ett bra sätt hur Remarketing kan fungera:

Återigen är huvudfrågan i den här diskussionen och i mina funderingar, hur etiskt det är att via cookies lära sig av kundens beteende, utnyttja svagheterna i en beslutsprocess och höja priset när det i det närmaste är omöjligt att backa ur. Kanske har familjen bestämt sig, synkat ledighet med varandra, sökt semestrar, kollat med skolan etc.

Inte sjutton avbokar man resan då om den har gått upp 200, 400 eller 750:- när man väl ska göra sitt köp!

Realtidsprissättning är något som i högsta grad regerar i börshandeln och har förfinats enormt genom den så kallade robot-handeln de senaste åren. Det känns som vi är på väg emot ett liknande klimat i vår vardagskonsumtion och det kanske snart är något vi bara måste förhålla oss till.

Men mitt bästa råd till dig som handlar på nätet är att ALLTID rensa chachen och ta bort cookies i din webbläsaren innan du gör ditt köp (och vet du inte hur du gör, så googla och lär dig!)

Vad tycker du? Rätt eller fel? Eller är det en icke-fråga vi som kund måste förhålla oss till? Har du några tankar eller egna erfarenheter om den här typen av prissättning?

Share
Publicerat i affärsnytta, konkurrens, kundnytta, Varumärke | Taggat , , , , | 2 Kommentarer

Med sociala medier som Vuvuzela för missnöjesyttringar!

Att min missnöjesyttring skulle få den effekt och spridning som den fick blev verkligen en överraskning, även om jag har sett och vet vad som kan hända när ”bollen” väl kommer i rullning på nätet.

Efter att ha läst igenom era kommentarer och synpunkter, har jag idag funderat och skrivit ner det i ett blogginlägg, både som en återkoppling och egen reflektion.

Vilka faktorer och omständigheter det var som gjorde att jag nådde ut till er genom bruset? Vad var det som engagerade så?

Var det av vänskap? medkänsla? sympati? rädsla? intresse? avund? ogillande? skadeglädje? Ja, det finns säkert fler faktorer och i kombination med varandra.

Tanken med min blogg där jag skrev inlägget fungerar som en ventil för att skriva av mig tankar och funderingar som ligger och gror, främst med fokus på kommunkation med ett digitalt perspektiv. I snitt har bloggen 5-8 besök per dag, om jag bloggar och delar på FB och twitter 20-30 besök,  i mesta fall kanske 50…i går hade jag över 400?!

Det var sannerligen något extra som triggade igår?!

Med en sådan spridning så blir effekten också något som ändrar perspektiven, vilket också ställer frågan…som också flera av er har kommenterat:

”Står den här missnöjesyttringen i perspektiv till effekten den kan få för företaget?”

Svaret är ganska enkelt…i varje fall den här gången:

Nej, naturligtvis inte! Klart att jag inte önskar att företaget ska gå i konkurs, göra människor arbetslösa etc”…nej, det var inte min avsikt med inlägget!

Vad var då meningen?

Normalt sett hade jag med en ganska verbal käft öst ut en salva direkt och gått där ifrån, nu bugade jag med mössan i ena handen, dottern i andra och gick ut. Chekade in på FB och delade mitt missnöje i en mening och gjorde sedan sammas sak på Twitter.

Vill kort och gott dela med mig av mitt missnöje, för att kanske få lite sympati och pepp från mina vänner/följare.

På eftermiddagen funderade jag vidare på händelsen ur ett mer kommunikativt perspektiv, och valde att skriva ner tankarna i ett blogginlägg med fokus på företag i förhållande till kund och varumärke, vilka negativa effekter en ”sur” kund kan få om han/hon använder sociala medier som en Vuvuzla för sin missnöjesyttring.

Nu blev det teoretiska också direkt praktiserande, då inlägget just fick en del effekt och spreds vidare på nätet.

Är jag glad och nöjd nu då?

Både ja och nej!

Ja, jag kanske är en skitstövel och jag förstår självklart att personalen har all rätt att säga nej efter stängsningsdag, även om det handlar om 15 sekunder…men det gjordes inte på ett särskilt trevligt och kundvänligt sätt och för mig som kund spelar just det bemötandet en betydande roll…även om jag inte har sekundrar och minuter på min sida.

Och ja, jag fick en hel del både symapti och pepp, men också en rejäl skopa kritik och ris.

Att det fick sådana proportioner som det fick tycker jag inte var särskilt roligt, men det är som det är och något jag själv får ta lärdom av.

Jag önskar att mitt blogginlägg ”Lindex, nej tack” om deras galna sätt att göra skillnad på flickor och pojkar hade fått samma uppmärksamhet, som den här personliga och smala missnöjesyttringen.

Diskussionen växte ut i flera spår och jag gillade den väg den tog som ställer de större frågorna om klimatet och förhållande på nätet och hur vi kan utveckla vår kommunikation!

  • Vad har du och jag för ansvar när vi skriver något på Facebook, Twittrar eller bloggar?
  • Ska jag/vi aldrig kunna uttrycka en åsikt positiv eller negativ, utan att behöva känna rädsla eller
    oro för att den får viral effekt utan rimliga proportioner?
  • Har den som delar och retweetar i andra och tredje hand något ansvar och vilket? En här och där är
    ganska harmlöst, men när spridningen tar fart och får en räckvidd på flerat tusen, kanske både 10 och
    100-tusen, ja då får det en annan betydelse!
  • Är det första person som bär hela ansvaret eller bär vi ett kollektivt ansvar?
  • Vad tar vi för roll och ansvar när vi ”gillar” och ”favoriserar” på FB och Twitter?

Lite egna tankar och reflektioner

Jag och många andra använder sina sociala nätverk som ventiler för sina liv, tankar och funderingar för att uttryck sina känslor…en del är mer personoliga och raka än andra. Vi delar med oss och berättar om sådant som är bra och dåligt, gör oss gladna och ledsna och våra vänner/följare gillar, peppar, delar och retweetar…det är så det är och det är så det fungerar. Är det fel och hur ska vi i så fall ändra på det? Alla avslutar sina facebook konton idag då. är vi överens?!

En kärna i det hela och som är en del av problemet, som alla kanske inte tänker på eller reflekterar över är att jag som vän och följare måste jag ta ett eget ansvar för hur jag tolkar informationen, tar emot den och framför allt vad jag gör med den. Det är svårt eftersom jag som enskild användare har svårt att se ett helhetsperspektiv och överblicka spridningen och effekt. Men vi kommer inte ifrån att jag är en del av kollektivet och bär ett eget ansvar över spridning och effekt om jag gillar, delar och retweetar!

Sedan tror jag att företag måste vara beredda på att människor använder sociala medier och i större utsträckning sprider sitt missnöje mer än glädje över olika saker så som kvalité, produkter, utbud, service, bemötande, öppettider etc. Att ha en gästbok eller sida på sin webbplats där kunder kan skriva vore väl ett utmärkt sätt att ta emot ris och ros, och ett fint underlag för att utveckla affären och kundrelationen.

Skulle jag vara företagare idag så skulle jag naturligtvis inte vara glad över en negativ spridning av mitt företags varumärke och rykte, men jag skulle också se över vilken substans det finns i orden, synpunkterna och missnöjet och ev göra nödvändiga förändringar eller möta upp den med svar och förklaringar från avsändarna i den mån det är möjligt.

Personligen har jag själv fått en del att fundera över, framför allt mitt sätt att kommunicera utifrån den spridningseffekt min kommunikation kan uppnå när budskapet slår igenom.

Avslutningsvis vill jag tacka för ert engagemang, synpunkter, kommentarer, gillande och ogillande… jag respekterar era inlägg och tror ändå att den här typen av dialog och diskussion är lärande och bidrar till en större ömsesidig förståelse och leder till en förbättrad kommunikation på nätet.

Share
Publicerat i Blogg, Facebook, konkurrens, kundnytta, Marknadsföring, Sociala medier, twitter, Varumärke | Taggat , , | 2 Kommentarer

Maché – med kundbemötande i Falling Down-anda

Solen skiner och klockan närmar sig tre när jag och Tuva (min dotter) hittar vår parkeringsficka. Vi är lite osäkra om salladsbaren Maché är öppet till tre på lördagar…men hoppas, för vi har tänkt att sommarluncha ute i museeparken idag när det är fint väder.

Jaaa! Ropar Tuva när vi rundar gathörnet och ser att det sitter gäster på uteserveringen, dörren står öppen och vi kliver in. När vi kommer fram till disken böjer jag mig ner till Tuva och frågar om hon vill ha pasta eller bulgur, vi bestämmer oss för en pastasallad: ”Vi vill ha en pastasallad säger jag till tjejen bakom disken,  hon vänder sig om till sina två kollegor och svarar sedan ”Vi har stängt, vi stänger klockan tre!”, jag tittat på klockan och hon är faktiskt 2 minuter över tre nu, men jag ser att skålarna är fulla med råvaror och plastförpackningarna står färdiga att fylla, så jag frågar vänligt igen: ”Men visst kan ordnar du en sallad till oss?”, men hon svarar i bästa Falling Down-anda ”Nej, vi stänger tre och håller på att fixa i ordning här”. 

Känner hur pulsen stiger i mig och hur det surrar till i huvudet; hon kan inte mena allvar, hur svårt kan det vara när allt står framme och är klart, hur långt har hon kommit i sitt fixande på 2 min?,  för det är det som skiljer oss från att få köpa en sallad eller inte?! 

Jag går inte bärsärkargång med baseballträ som Michael Douglas i filmen Falling Down, men jag kan använda mina ord och vara kommunikativ för att visa missnöj…så det gör jag på det sätt jag kan.

Böjer mig ner till Tuva igen och försöker förklara att dom har stängt…fast det är öppet och salladen ligger framför ögonen, tittar på iPhonens klocka som nu visar 15:03, och går till en restaurang runt hörnet och äter vår lunch.

Ja, jag tänker i varje fall aldrig sätta min fot eller lägga en enda krona mer till salladsbaren Manché i Karlstad, där vi köpt våra sallader de senaste två åren. Visst har dom schyssta sallader, men det finns gränser och det finns gott om alternativ.

Eftersom jag jobbar med kommunikation och varumärkesfrågor aktiveras min hjärna direkt och jag börjar analysera och försöker värdera situationen från olika vinklar och perspektiv: som kund och som företag.

Följande är fakta: 

  • Uteserveringen är fylld med människor som avslutar sin lunch och fika
  • Dörren till salladsbaren är öppen och står på vid gavel
  • Tre personer står och jobbar bakom disken med att fylla på råvaror inför kommande dag, städar och plockar ihop för dagen.
  • Jag ser att råvarorna finns framför oss i glasdisken, så det är inget som de behöver plocka fram eller fixas i ordning, i den bemärkelse att det krävs någon större insats.
  • Det finns ingen mer bakom oss, om de nu skulle vara ”rädda” för att få stå kvar och sälja mer sallader.
  • Klockan är max 15:02 när vi kommer, för när vi lämnar restaurangen är klockan15:03.

Direkt konsekvenser som deras kundbemötande och agerande får:

  • En förlorad kund, inte bara idag (som i snitt köpt en sallad/månad och  köpt med minst en, oftast flera extrasallad i månaden till vänner/arbetskamrater).

Inderekta konsekvenser som sker är att den missnöjda kunden:

  • Delar missnöjd check-in på Facebook, till sina 500 vänner och öppet på ”platsen” för Maché.
  • Får direkt respons och sympati på Facebook-delningen av flera, vilket ökar spridning och effekt.
  • Delar missnöjet på Twitter som går ut till drygt 1.600 följare.
  • Minst en retweet och delning sker direk till ytterligare 800 personer
  • Flera andra i twitterflödet svarar och ger respons på olika sätt, vilket också ökar spridning och effekt.
  • …och vi får se hur många som läser och sprider det här blogginlägget.

Hur jag än vrider och vänder på det här scenatiet från företagets och personalens sida, kan jag inte förstå hur de tänker i den här situationen? Även om de alla tre har haft en dålig dag på jobbet, trötta upp över öronen och bara vill hem så fort som möjligt, finns det inget bra eller förnuftigt med det här handlandet och kundbemötandet.

Problemet för oss kunder är nog att affärerna går så bra för Manché att de inte behöver tänka på kundperspektivet och varumärket  mer än att skicka ut sallader inom öppettidernas ramar, inte en minut efter….de har ändå nya salladshungriga kunder nästa dag! 

Ur ett mer långsiktigt och större perspektiv är det här ett mindre bra förhållningssätt för ett företag oavsett bransch, då det framför allt skapar dåliga relationer, som i sin tur är mindre bra för affären och företaget i framtiden. 

Nu har jag fått skriva av mig lite irritation, reflektioner och tankar om kundbemötande och dess konsekvenser. 

Vad tycker du? Och hur hade du agerat?

Share
Publicerat i Varumärke | Taggat , | 10 Kommentarer

”Knäppa” – IKEA med kameran i fokus

”Knäppa” heter kameran som IKEA snart kommer att lansera!

Nej, det här är knappast en del av nya utbudet i den elektroniksatsning som IKEA nyligen börjat lansera, utan handlar troligtvis mer om en PR-satsning i samband med lansering av någon annan produkt eller annan typ av aktivitet där kameran är ett redskap (nu ikväll har jag på fotosidan.se  läst att kameran endast ska användas som gåva eller som pris i tävlingar).

Kameran är designad av Jesper Kouthoofd i traditionell IKEA-anda, eller vad sägs om specen; konstruerad i återvinningsbar papp, lagrar 40 bilder, drivs av två AA-batterier och utrustad med en USB.

IKEA Knäppa
Foto från Gizmodo.it

Bilder har aldrig haft en starkare position och betydelse på nätet och i vår kommunikation där Facebookanvändare världen över laddar upp 250 miljoner bilder per dygn, fotoappar som Instagram som fyller våra smartphones, vi pinnar bilder på Pinterest, och sparar bilder på flickr. Vi delar med oss av bilder som aldrig förr!

Med andra ord skulle IKEA kunna vara helt rätt ute med sin kamera och kunnat få en viral effekt och spridning som heter duga!

Det skulle öppna massor av nya möjligheter att bygga aktiviteter runt, så som att fota sig själv med deras favoritmöbel och sedan dela bilden i sociala nätverk, twittra, pinna, instagramma, gilla på facebook….ja här finns oändligt med potential att bygga relation och varumärke.

Oavsett vilket kommer det att blomma upp en mängd bloggar, fotogrupper och forum där bilder tagna med IKEA-kameran kommer att laddas upp och delas världen runt.

Smart IKEA, men också riktigt synd att inte ta vara på alla möjligheter nu när smörgåsbordet är dukat för kalas!

På filmen nedan berättar designern Jesper Kouthoofd mer om sina tankar om kameran.

Share
Publicerat i affärsnytta, konkurrens, Marknadsföring, Sociala medier, Trender, Varumärke | Taggat , , , , , , , | 13 Kommentarer

Tillsammans utmanar vi bankerna

I början på 2000-talet fick SBAB rollen som utmanare och uppdraget att motverka oligopolet på bolånemarknade. SBAB gjorde verkligen skillnad där ett fåtal stora ”drakar” styrdes och ställde villkoren. Kampen om kunderna hårnade och det räntekrig som blossade upp gynnade verkligen låntagarna i form av lägre räntor.

Tio år senare är det vi låntagare som står på barikaderna! ”Orden skalla, lägre räntor åt alla!”

Sociala medier förenar oss och tillsammans har vi gått ihop för att utmana bankerna genom uppropet ”Säg din ränta” (som startades av Cleas Hemberg , sparekonom på Avanza).

På Twitter sprids budskapet med hashtagen #sägdinränta, där twittrare delar med sig av villkoren man har på sina bolån. ”Va! Har du 3,51% på ditt SEB-lån, jag betalar ju 3,91%”

Säg din ränta på TwitterMedia är inte sena att hänga på och först ut är Svenska Dagbladet med sin utmärkta ”Räntekarta”, där du rapporterarer in din ränta och bindningstid som sedan resulterar i en nål på Sverigekartan.  Redan samma dag som kartan publiceras har fler än 10.000 låntagare frivilligt ”pinnat” sin ränta på kartan.

Räntekartan på SvD

Det hade varit mycket  intressant om någon av bankerna hade tagit det här initiativet, verkligen en offensiv marknadsföring! …om det nu funnits mod och muskler att kunna vara en aktör att räkna med i räntematchen.

Frågan med stort ”F” är naturligtvis om vi så vanligtvis timida och lojala bankkunder med det här typen av markoffensiv har någon effekt på bankernas räntesättning?!

Jo, jag tror faktiskt det!

Drivkraften i att få höra att man betalar 0,4%  högre ränta än grannen, vännen eller arbetskamraten…gnager i magen och sätter myror i huvudet! Genast börjar man räkna 0,4% *räkna,  räkna, räkna* Men va f-n det är ju 4.000:-/lånad miljon på ett år…som jag ger bort till banken! Som ändå skor sig rejält på mig som kund!

Malou von Siverts hade idag bjudit in tidigare nämnd Claes Hemberg som gäst till sitt program ”Efter tio” för att prata om #sägdinränta, vilket satte rejäl fart på hela TV4-studion som direkt kontaktade sin banker för att kontrollera och förhandla sin bolåneränta.

Pengar engagerar, så enkelt är det!

Det är svårt att mäta direkt effekt och resultat, men jag är övertygad om att bankerna den närmaste tiden kommer att få en hel del samtal och besök från kunder som vill förhandla räntan på sina bolån. Undrar vilken strategi dom kommer att ha?  Krympande marginaler, innebär direkt mindre vinst!

Jag har själv jobbat inom bank och finanssektorn i 15 år och vet att det är en tuff och konkurrentutsatt bransch där kampen om varje kund är stenhård, samtidigt som det finns ett hårt målgruppsfokus och väl utarbetade strategier för att jobba med ”lönsamma” kundgrupper och prisar på så sätt ut kunder på rent affärsmässiga grunder.

#sägdinränta är ett bra exempel på hur transparensen på nätet kan engagera oss och göra skillnad när vi samlas runt ett tema/ämne, även om det inte är eller blir en sanning för alla.

När vi delar med oss av kunskap och fakta blir vi starkare tillsammans!

Jag har 3,51% i ränta på mitt 3-månaders lån på SEB.

Vad har du för ränta?

Share
Publicerat i konkurrens, kundnytta, Sociala medier, Trender | Taggat , , , , , , , | 3 Kommentarer

Surfar på svallvågorna från Webcoast

Snart har en vecka gått och jag surfar fortfarande på vågorna efter förra helgens okonferens ”WebCoast” i Göteborg.webcoast-logo En fullspäckad helg med internet i fokus!

Som vanligt är både kropp och huvud fylld med inspiration, idéer och ny kraft, men den här gången också med en del funderingar som manar till eftertanke ock klokskap.

Gridden

WebCoast är en s k okonferens där deltagarna på plats själva skapar innehållet för konferensen utifrån aktuella och intressanta områden som alla förenas i nätet på ett eller annat sätt. ”Gridden” är navet för konferensen och den plats där sessionshållarna sätter upp en lapp om sitt diskussionämne på ledig tid och lokal. Sedan är det bara att välja och vraka bland de sessioner du brinner mest för och skapar på så sätt den konferens som passar dig själv bäst.

Kraften när likasinnade kreativa människor med öppet sinne och vilja att utvecklas möts är fantastisk och det händer något med mig när jag befinner mig i den här miljön som är så dynamisk och energifylld, men också med en avslappnad och skön stämning.

Det här är min upplevelse av WebCoast 2012 med blandade tankar, intryck och funderingar i en salig röra och blandning:

  • Visst är det både tokigt och roligt att jag ska behöva åka till Blekinge skärgård, Stockholm eller i det här fallet Göteborg för att träffa och prata nätets möjligheter med @GunnarBark och @Awaze (Fredrik Andersson) då vi alla tre bor i Karlstad…men så är det!
  • Det var lika oväntat som roligt med en#tweetup och lunch med fotografer som medverkar i Fotosöndag, där jag för första gången träffade @Dr_PO (Per Olof Arnäs), @Heltunik (Helena Taubner) @Naraogat (Tiina)  @VimleAnna (Anna Forsberg) och @AseLundblad som jag hänger med en del på twitter….och naturligtvis @Maja_Larsson och @beta75 (Karl Nilsson).
Tweetup Fotosöndag WebCoast
Tweetup med Fotosöndag på WebCoast (Foto @heltunik Helena Taubner)
  • Hade en underbart trevlig middag på lördagskvällen tillsammans med @terejs @pernillan och @GunnarBark med mycket skratt och roliga diskussioner.
  • Fick X100-cravings när schyssta och snällaste @beta75 lånade ut sin fina kamera som jag fick klämma, känna på och testa en bra stund under eftermiddagen och tog den här bilden när  @beta75 höll en session.

    Fujifilm X100

    Karls snygga X100

  • @pernillan (Pernilla Näsfors) har jag följt ett bra tag på twitter, men fick nu i helgen möjlighet att lära  känna henne lite mer. Hon gjorde stort intryck på flera sätt och jag hoppas att vi kan  fortsätta att hålla kontakten, för jag vill verkligen fortsätt våra roliga och intressanta diskussioner vi hade under helgen.
Britt och Niklas
Kramkalas
  • Kul och tänkvärt listbattle mellan AntiList @BritStakston och ListLover @Deeped alias Niklas Standh. Där mitt hjärta slår för Brits argument ”Att vi bär ett jävla ansvar att inte själva välja den enkla vägen genom listor och förstärka listpersonernas makt och inflytande” …Brit och Niklas förenadas ändå i en kram efteråt…även om de inte var överens! :)
  • Roligt att få vara en kugge i  ”Intervjustafetten”som anordnades av Binero och rattades snyggt och säkert av @jnystromdesign (Joakim Nyström).
  • Andreas och Karl i flödet
    Andreas och Karl i twitterflödet

    Sessionen som @beta75 (Karl Nilsson) höll med namnet ”Pinterest farligare än cigg” väckte en del tankar om vart nätet är på väg att utvecklas och hur det återigen ritar om kartor och flyttar gränser. I det här fallet med Pinterest och mycket frågor runt upphovsrätt för bilder som kan pinnas utan att fråga upphovsrättshavaren och sedan användas vidare. Hmmmm?!?! På bilden ses Andreas Krohn och Karl Nillson fullt integrerade i twitterflödet :)

  • Pratstunden med @Selanna (Pär Nilsson) som jobbar på Kungliga Biblioteket  runt digitalisering av analogt material och det projekt han jobbar med att digitalisera och arkivera nyhetstidningar enligt den nya arkiveringslagen för nyhetsmedia. Fick också värdefulla tips på personer som jag skulle kunna kontakta i ett ev digitaliseringsprojekt på min arbetsplats.
  • Sist men inte minst session ”Time to #unplug” med @Pernilla på söndagen som gav en del eftertanke om vår användning och ständiga närvaro på nätet…till vilket pris och till vilken nytta. En öppen diskussion med många tips, bra och dåliga exempel, erfarenheter som delades och klokskap. Har funderat en del på det där redan innan och efteråt, särskilt då jag ska inspirera och lära andra att använda nätet på ett sätt som jag själv gör och har förhållning till. Tänkvärt var det och jag redan till helgen på tips av Pernilla vara en del av  the  National Day of Unplugging 2012 …det kanske du också borde vara?!

Som en liten summering kan jag kort och gott känna och konstatera att nätet och kontexten har mognat en hel del senaste året och vi står inför lite nya typer av utmaningar. Nybyggarandan har övergått i en förvaltningsfas där vi parallellt med den rasande utveklingen måste ta hand om det vi skapat på ett bra sätt, och då pratar jag inte teknik utan om att ta hand om oss som det mänskliga kapitalet av nätet vi är och ta ett mycket större ansvar för den delaktighet i den närvaro och på det sätt vi använder nätet både som sändare, mottagare och medmänniska.

Tack alla ni som gjorde WebCoast till vad det blev!

Share
Publicerat i Konferens, Sociala medier, Trender | Taggat , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Kriskommunikation i samhällets tjänst

Vad är en kris och vem bestämmer att det är en kris? Och framför allt hur fungerar kommunikationen vid en kris?

Wikipedia definerar kris som en svår process (av olika slag) och begreppet kommunikation definieras ofta som en handling eller aktivitet som på något sätt får en effekt eller reaktion hos mottagaren.

sosFoto: Foto: Yannickgar CC flickr

För några veckor sedan var jag på SKL:s Trygghetsdag med fokus på kriskommunikation (Dokumentation från SKL:s Trygghetsdag).

Dagen var fylld med föreläsningar från företag, myndigheter och kommuner som delade med sig av olika typer av kriser de varit med om och då hur kommunikationen har fungerat. Vi avhandlade allt från vulkanaskans oväntade konsekvenser på omvärlden till Östersunds parasiter i dricksvattnet…och däremellan mediastormen mot SOS, Mutskandalen i Göteborgs kommun m.m.

Bra och intressant på många sätt, men jag saknar verkligen diskussionen om hur samhället kan använda människorna som befinner sig i en krissituation på ett mer strategiskt och planerat sätt än vi gör idag, både för att sprida, analysera och följa upp händelser och aktiviteter.

Det finns många goda exempel med kommuner och myndigheter som kommunicerar vid olika typer av kriser, fel och problem, och visst är det bra men jag saknar ett mer samlat grepp.

Ipad kommunikation

Foto: nooccar CC flickr

Inledningsvis konstaterade vi på seminariet hur snabbt information idag sprids med smartphones och internet via sociala medier, men det landade aldrig i något riktigt konkret utan blev mer ett konstaterande! Människor i  kris- och nödsituationer kommunicerar och det går snabbt med den teknik och de tjänster som finns tillgängliga för många idag.

MSB berättade om sin webbplats krisinformation.se och hur de använder sociala medier både som ett sätt att sprida olika typer av krisinformation bl a via facebook och twitter kontot @krisinformation (tidigare också @red_krisinfo) men också som ett sätt för omvärldsbevakning.

Visst är allt det här bra och steg i rätt riktning, men visst finns det ändå mycket mer vi kan göra?! Myndigheter, sjukvård, polis, räddningstjänst etc borde väl på något sätt kunna enas och samarbeta om nationella riktlinjer för kommunikation via sociala medier vid olika typer av krissituationer?

I stort sett alla medborgare vet idag att de ska ringa 112 vid olika typer av akuta händelser – Skulle vi inte kunna använda och utveckla det faktum att vi har andra teknikstöd än telefonlinjen idag?

Idag har de flesta mobila plattformer inbyggd GPS som taggar platsen där du är, den har en kamera  för både stillbild och film. Vad och hur kan det användas på ett mer strategiskt sätt?

Hur kan människorna i en krissituation bli en del av samhällets kriskommunikation, mer än en del av ”bruset” ?

Kan press och media användas på andra sätt än vi gör idag för kriskommunikation?            

Hesa Fredrik

Foto av: Skrotmumrik CC flickr

Hur kan VMA och ”Hesa Fredrik” utvecklas? Kan den här informationen också spridas i sociala medier?

MSB har tagit fram WIS som är ett nationellt webbaserat informationssystem framtaget för att underlätta informationsdelning mellan aktörerna i det svenska krishanteringssystemet före, under och efter en kris. Det kanske skulle finnas ett liknande system för samhällsmedborgarna? Eller ska medborgarna vara en del av systemet? Eller ska vi utveckla en gemensam app för krisrapportering oavsett myndighet/organisation?

Inom många myndigheter finns  ”TIB” som ett begrepp och är en förkortning på ”Tjänsteman I Beredskap” – De här är nyckelpersoner som alltid finns tillängliga vid händelse av en krissituation. Skulle människor med stor räckvidd i sin kommunikation kunna vara ”MIB” – Medborgare I Beredskap” med uppgift att vara en del av samhällets kriskommunikation?  Det finns redan idag ett gäng tjänster för att mäta räckvidd så som Klout  PeerIndex  Kred eller ProSkore ?  T ex personer med en Klout scoore över 70?

På twitter kanske nationella hashtags kan användas vid olika typer av händelser #brand #bilolycka #inbrott #rån#misshandel #utsläpp #smitta etc för att på så sätt kunna enklare fånga upp den här informationen i olika typer av omvärldsbevakning.

Det går säkert att hitta liknande funktioner för Facebook, Google+, Foresquare, Gowalla och andra kanaler och tjänster.

Visst finns det många om och men – Vem är källan? Hur ska vi agera? Vem ska agera? Vad och Hur? Ansvar? Sekretess? etc

Men visst borde vi kunna samlas och starta en diskussion för att utveckla kriskommunikationen i samhällets tjänst, trots alla frågetecken?!

I varje fall jag tror att det finns mycket kvar att göra som skulle kunna göra skillnad i en kris.

Vad tror du?

Finns det behov av att utveckla kriskommunikationen eller fungerar det bra som det är idag?

Är det upp till varje organisation, myndighet eller företag att utveckla sina egna kanaler och tjänster eller finns det en vinst och nytta med att samordna och enas också?

Har du bra tips och exempel på väl fungerande kriskommunikation där medborgarna/invånarnas potential och kapacitet tas till vara genom sociala medier eller liknande tjänster?

Share
Publicerat i samhällsnytta, Sociala medier | Taggat , , , , , | 7 Kommentarer

Har du en app strategi?

Det går inflation i appar och att appa eller inte appa, har blivit den stora frågan!

VägvalHar du en app strategi? …eller står ni också inför massor av frågor och vägval?

Native app eller webb app?! Kanske en Hybrid app eller varför inte rent av en mobil webbsida som fungerar och ser ut som en app i gränsnittet!

Listan med fördelar känns lika lång som den med nackdelar för respektive alternativ, så det handlar mycket om att sätta sig ner och göra en strategi utifrån vem, vad, var, när och hur?!

Trots det här arbetet kommer valet förmodligen inte bli enkelt, men du kommer i varje fall ha ett bra grepp om varför ni valde just den strategi ni bestämde er för.

Senaste veckan har jag läst några intressanta och tänkvärda inlägg/artiklar som i och för sig inte gör valet i en strategi enklare, men de bidrar ändå till ökad kunskap och vidgar i varje fall mina perspektiv.

”Funktionen ska vara så enkel att rubriken på appen ska vara manualen” var några ord som fastnade när jag kollade in en intervju med Phil Libin CEO på Evernote under pågående konferens LeWeb 2011.  Citatet var svaret på frågan varför Evernote tillverkar så många olika appar och inte slår ihop flera funktioner i en app. Enkelhet var en tydlig ledstjärna!

I veckan skrev SVT´s utvecklingsblogg Testbild ett intressant inlägg – ” Appar är inte en långsiktigt lösning” där diskussionen utgick ifrån SVTs strategi och val att inte satsa på appar, med argumentet att de är kostnadskrävande lösningar som egentligen bara krånglar till det för användaren. SVTs strategi är istället enkelhet och att utveckla mobilanpassade webbsidor med app-liknande funktionalitet som istället kan bokmärkas.

Och idag publicerade IDG och Computer Sweden artikeln ”De blir appvärldens vinnare” som spinner vidare på diskussionen med utgångs punkten att ”webben är död” och html är historia. Framtiden är istället den nya ”app-internet”, där kombinationen av nätverkets styrka och kraften i den lokala klienten kommer öppna upp för nya oanade möjligheter.

En bra beskrivning av skillnader och fördomar mellan app och webb visar Patrik Axelsson i sina bilder från Internetdagarna 2011 App eller webb – Patrik Axelsson Internetdagarna 2011 (Slideshare från internetdagarna 2011).

Hur ser dina tankar och din strategi ut runt appar?

Som en avslutning lite övergripande skillnader mellan en native app, webb app, hybrid app och mobil webbsidaså som jag har förstått det (vill du ha mer djupgånden information så finns det hur mycket som helst att läsa på nätet).

En native app är helt enkelt ett program som är utvecklad för en specifik teknisk plattform och som du laddar ner i din enhet t ex en Iphone eller Android.

Wepp app är i stort sett plattformsoberoende. Det innebär att du kan använda appen oavsett vilken typ av enhet du använder Iphone, Blackberry, Android spelar ingen roll…en och samma app fungerar för alla system och plattformar.

Hybrid app är precis som det låter, en kombination av en native app och en webb app.

Avslutningsvis finns det också mobila webbsidor som helt enkelt är en ”vanlig” webbsida som är nerskalad i funktion och gränssnitt för att pass en smartphone eller surfplatta. Flera väljer att just anpassa utseendet på de här så att de ser ut som en ”traditionell” app, vilket det finns massor av olika åsikter om.

Share
Publicerat i Trender | Taggat , , , , , , | 3 Kommentarer

Lindex – Nej tack!

För ett tag sedan så blev jag rejält uppretad och den dåliga eftersmaken växer  ju mer jag tänker på det.

SVT Plus Allt triggade igång efter att jag sett på programet Plus på SVT och inslaget om kläder till barn,  i det här fallet jeans som visade sig vara olika stora trots att de har samma storlek och modell.

Helt enkelt mindre och tajtar byxor till småflickor och större till killar?

Läs artikel och titta på SVT-play: Stor skillnad på jeans för pojkar och flickor >>

Hur har de tänkt nu? Eller rättare sagt har de slutat att använda hjärnan helt?!

Ett barn som är 110 cm är det oavsett om det är en flicka eller pojke!

Tabell Jeans
Tabell från svt.se/plus

Lindex utmärkte sig dubbelt upp genom att ha största avikelser i midja, stuss , lår och innersöm, men också genom rent dumma förklaringar till de här avvikelserna och hur jag som förälder/konsument ska tänka och förhålla mig till det här ”faktum”.

H&M var också riktigt usla, medans Kappahl var rätt ok, men båda klarade sig undan genom att inte fördumma sig i TV-sändningen.

Läs och se Lindex förklaringar på SVT-play (obs! tidsbegränsad sändning) >>

Att kläder till tjejer och killar skiljer sig åt i modeller, utseende, färger och detaljer är en annan sak och diskussion.

Och ja, mina två döttrar bär i många fall typiska tjejkläder som både är rosa och glittriga, blusar med puffärmar och klänningar, men det är saker som jag själv kan göra en visuell bedömning av och lägga mina egna värderingar i. Jag kan helt enkelt välja själv!

Men att varumärkeskedjor däremot tillverkar/säljer tjejkläder och i det här fallet jeans som utstuderat och medvetet är mindre i midja, stuss och lår är inget annat än rena dumheter och bygger indirekt in snedvridna och sjuka kroppsideal redan från småbarnsåldern!

Dessutom är det för mig som förälder och konsument rent vilseledande minst sagt obegripligt?

Hur ska jag kunna veta att det är dom här skillnaderna för samma byxa, med samma modell och samma storlek och centilong?

stop

Jag kanske är naiv som inte sett och upptäckt det här tidigare, men nu när jag vet är valet enkelt!

Köpstopp och bojkott!

Lindex – Nej tack!

CC by Martin Cathrae flickr

Share
Publicerat i personligt | Taggat , , , , , , , | 3 Kommentarer

Klout – Ett verktyg eller sattyg

Klout logoHar du hört talas om Klout eller kanske till och med fått din score sänkt nyligen?

Senaste veckan har det pågått en diskussion i sociala medier om de förändringar som Klout genomfört och som för många med en hög ranking konkret inneburit en sänkt score.

Sant eller inte, det lämnar jag osagt! Men rykten säger att Klout-scoren redan idag används av företag som styrmedel för lönesättning och bonussystem till sina anställda.

SSMC (Stockholm Social Media Club) hade också Klout som tema och diskussionsämne på sitt senaste lunch-möte och det var efter jag sett filmen därifrån som det startade en del tankar och funderingar över nytta, nöje, etik och moral.  Jag rekomenderar dig som är intresserad av ämnet att kolla in filmen från SSMC, som du hittar på  Disruptive Media . Tack för det Annika Lidne!

Vad är Klout egentligen och hur fungerar det?

Kort och enkelt beskrivet är Klout en tjänst som mäter din aktivitet i sociala medier och då inte bara kvantitativt, utan även den effekt, påverkan och räckvid det innehåll du sprider har på omvärlden. För att prata klarspråk – En form av ranking och ett värde på hur ”betydelsefull” du verkligen är på nätet.

Basen för mätningarna grundar sig på Twitter och Facebook, och sedan kan du koppla på fler av dina konton som du använder och är aktiv i t ex LinkedIn, YouTube, Google+, WordPress Bloggar etc. Hur viktningen sker för respektive tjänst och aktivetet är lite oklart och det finns helt klart glapp och hål i sättet att mäta, men det jobbas på att täppa till luckorna.

Utifrån hur många följare och vänner du har, hur ”betydelsefulla” de är utifrån rankingen och hur den aktivitet ditt inlägg/tweet skapar d v s delningar och retweets, görs mätningen och räknar fram en score eller på svenska en poäng.

Lägsta värdet på skalan är 0 och högsta värdet 100….men ingen har lägre värde än 10. Riktigt schysst!

Beroende på score så klassas du också som en viss typ/stil.

Jag klassas som en ”Networker” och min Klout-score ser ut så här just nu:

Klout scoreDu lär dig mycket mer om du tittar på filmen från SSMC där Simon Sundén går igenom de olika delarna i mätningen.

Vad kan Klout användas till?

Det finns flera användningsområden för den här typen av tjänster och vad de kan användas till, frågan är om det är till nytta, nöje eller kanske rent av bara elände?!

Helt klart är att den här typen av tjänster förenkla beslut på olika sätt, naturligtvis på gott och ont!

Marknaden har länge efterfrågat ett verktyg för att bättre kunna mäta ROI (Return On Ivestment) eller som Anders Tufvesson också kallar det ROE (Return Of Engagement) i sociala medier. Klout kanske kan vara en möjlig lösningen?

Utan någon värdering (bra/dåligt) skulle Klout kunna användas för:

  • Rekrytering  – Utifrån score och ranking kan urval göras för rekrytering
  • ROI/ROE – Uppföljning av effekt utifrån olika typer av aktiviteter  så som; PR-, kommunikation-  och marknadsföringskampanjer
  • Kriskommunikation – Genom att vid kris använda personer med stort inflytande i sin kriskommunikationsstrategi.
  • VIP-Urval – När ett urval ska göras kan Klout-scoren användas t ex bara personer med en score högre än 65 är VIP inbjudna till konferensen, festen, visningen etc
  • Nöje – Helt enkelt en jakt på att få en så hög poäng som möjligt – Herran på Klout-täppan!
  • Mätverktyg - Optimera kommunikationen och spridningen av det innehåll du vill dela till omvärlden utifrån Klout-ranking.

Det här är bara några exempel och det är nästan bara fantasin som sätter gränser på hur och till vad Klout kan användas.

Tankar och funderingar om etik och moral runt Klout

Finns det inte en risk för att Klout sätter en kniv i ryggen på själva grundidén med sociala medier i jakten på en högre scoore.  Alltså det blir så mycket taktik och strategisk planering i vilka du ska följa och inte följa, vilka tweets du ska dela eller inte, inlägg som ska gillas och delas osv att vi helt tappar bort tanken att tillsammans skapa en större helhet och nytta utifrån att varje individ bidrar och delar med sig av sin kunskap och information ”sharing is caring”?

Brit Stakston är inne på just det här spåret att vi tappar bort individen och grundtanken med att ”alla har lika värde” och att scoren i Klout bara blir; ”Penismätning på hög nivå”

Klyftan mellan ”Twitter-eliten” och den vanliga användaren växer sig bara större!

Precis som med alla tjänster och system som mäter och sammanställer olika typer av data oavsett om det är analys av besökare eller ekonomi, finns det en risk i att rankingen används fört ”hårt” av människor och beslutsfattare som inte förstår siffrorna och begränsningarna för mätningen. Helt enkelt inte kan eller förstår verktyget!

Okunskapen om verktyget kan bli  som ett farligt vapen istället för hjälp och nytta i olika beslut. Jag tycker att Micke Kazarnowiczi illustrerar det bra genom sin målande beskrivning ”En person som sätter sig i en lyftkran och inte vet hur den fungerar kan riva hus, medans en kranförare kan bygga hus vi inte ens kunnat drömma om”.

Vad tycker du om Klout – Är det ett verktyg eller sattyg?

Share
Publicerat i Uncategorized | Taggat , , , , , , , , , | 9 Kommentarer