Makt och kön i sociala medier

Att män i större grad lyssnar till män och ger kred till varandra på ett annat sätt än när kvinnor kommunicerar är ett faktum i offlinevärlden.

En intressant frågeställning är om den sociala webben är mer jämställd än det samhälle vi lever i utanför webben?

SSWC 2010 så höll Fredrik Wass @bisonblog en session om makt och kön i sociala medier. Frågeställningen var om sociala medier gör någon skillnad i sättet hur vi kommunicerar och i så fall hur.

Svaret på den frågan är : Nej, den sociala webben gör ingen skillnad i kommunikationen ur perspektivet makt och kön.

Män får mer positiv feedback på blogginlägg, samma info uppmärksammas fortare när den kommer från män, kvinnors handling och budskap ifrågasätts mer kritiskt än mäns, det görs flera retweets från män än kvinnor (på Twitter) osv.

Sessionen innehöll flera intressant diksussioner och tänkvärda inlägg, som jag på ett eller annat sätt har funderat och reflekterat över.

Karin Adelsjö (@karinadelskold) berättade om när hon jobbade på en dejtingsajt för några år sedan och förväntade sig att tjejer/kvinnor skulle ha ett annat beteende vid nätdejting, vilket inte var fallet. Där om någonstans kunde hon konstatera att könsrollerna var huggna i sten och att det förväntas att  killen/mannen alltid ska ta första steget, vilket också är en erfarenhet jag själv kan dela med mig.

Kinga Sandén @kingasanden hade för ett tag sedan blivit rekommenderad att följas på Twitter i en #ff (FollowFriday), utifrån att hon var kvinna. Kinga gjorde det tydligt att hon inte vill bli lyssnad till eller blir följd på twitter/bloggar utifrån vilket kön hon har, utan för att hon har något intressant att säga. Andra menade att kvinnor just ska dra fördel av det föhållningssättet i sin kommunikation för att på så sätt få till stånd en förändring i samhället. Vilket tenderade att bli mer en diskussion om könskvotering.

Beatrice Karjalainen @Beastankar delade med sig av en erfarenhet när hon behövde IT-support. Hon använde både IRC och tekniska forum för att få hjälp, men ingenting hände. När hon istället testade att använda en manlig avsändare/profil, fick hon svar direkt och återkoppling från flera personer. Det är svårt att kommentera ett sådant här konkret exempel, mer än att agerandet är beklämmande och känns pinsamt.

Ur Beas erfarenheten växte en diskussion om könsneutralitet fram, där vi också kunde konstatera att de flesta ändå kommunicerade öppet och tillgängligt.

Ett annat intressant inlägg var ett medskick till alla utvecklare, med frågan: måste det alltid finnas med val för ”Man” och ”Kvinna” i fomulär? Är det alltid viktigt att veta könet på den som skapar en profil eller konto? Används uppgiften till analys och statistik på ett sätt som utvecklar relationen eller bidrar till ett mervärde för tjänsten/affären, eller är det bara en slentrianmässig uppgift som ”alltid” ska finnas med.

Några delade med sig av erfarenheter från WoW (World of Warcraft). T ex att spelare medvetet använder kvinnliga avatarer för att det skapade fördelar, så som att man fick mer hjälp i spelet, fick saker och pengar av de manliga med-/motspelarna etc.

Som en summering på det här blogginlägget kan jag konstatera att mediet i sig har mycket liten eller ingen betydelse för hur vi kommunicerar på den sociala webben, utan att det mer handlar om ett förhållningssätt som är djupt rotat både hos oss själva och i stora delar i samhället (som också Anders Mildner @andersmi var inne på och kommenterade under sessionen)

Själv är jag man, inte felfri och ingen expert på genusfrågor, men försöker att ta mitt ansvar genom att vara närvarande och medveten i det sätt jag själv agerar i min kommunikation.

I dagens samhälle ska vi inte behöva bli särbehandlade utifrån vilket kön vi har? Det känns som om vi både kunde och borde vara mer moderna i vårt beteende än så. Och jag vill verkligen inte att mina döttrar ska växa upp i ett samhälle som värderar det dom säger eller skriver utifrån deras kön, utan från innehållet i det de kommunicerar.

Gör du något för att förändra de djupt inrotade värderingarna och förhållningssätten som idag är ett faktum?

Sessionen från SSWC 2010 filmades av ”Stoffe” och kan ses här:

http://citizenarena.se/video/&v=4c6aa577f081d

Share
Publicerat i Sociala medier | Taggat , , , , , , , | 4 Kommentarer

Tillsammans gör vi Twitter till vad det är

Det tog ett tag innan jag insåg vad Twitter kunde tillföra och bidra med för mig, och det var just det som var problemet. Twitter är bara en plattform för att kommunicera och är i sig själv innehållslöst. Det är du och jag som använder tjänsten som gör det till vad det är, och du är själv ansvarig för att din användning och upplevelse blir bra. 

Allt handlar om kommunikation, oavsett om det är ur ett privat eller affärsmässigt perspektiv. Det är öppet och tillgängligt för alla och du knyter själv kontakter och nätverk.  Användandet bygger på korta meddelande och vanligvis länkar till andra källor så som webbplatser, bloggar och bilder (max 140 tecken). Du betalar genom ditt engagemang och att själv dela med dig av din kunskap, kompetens, erfarenhet och intressen.

Många av mina vänner och kontakter på Twitter flyter ihop både affärsmässigt och privat, vilket är mer naturligt än konstigt och för min del bidrar just den kombinationen till en större och rikare upplevelse.

Om jag ser till min egen nytta och nöje så bidrar människorna på Twitter till ett mervärde som jag har svårt att hitta på ett annat sätt, varken på nätet eller irl.

Kommunikation, Internet och digitala medier har i över 10 år varit centralt i mitt yrkesverksamma liv. Det finns inga eller mycket få utbildningar eller kurser där jag verkligen kan lära mig något nytt, då det ofta är ”gammal skåpmat”. Vidareutvecklingen för mig handlar helt enkelt om att möta människor som jobbar med kommunikation och digitala medier på olika sätt.

Twitter är idag navet i min kunskapsutveckling. Här finns människor med precis den kompetens och kunskap som jag har nytta och nöje av att kommunicera och nätverka med. En kunskapskälla som är outtömlig och som jag själv bidrar till och fyller på.

Varje vecka får jag konkret hjälp och stöd i form av svar på frågor och problem, nya kontakter, tips, omvärldsbevakning, nyheter, utvecklande dialoger. Ja, listan kan göras lång och den växer hela tiden.

Mina stora intressen utanför jobbet förutom familjen, är foto och löpning. Här har jag också hittat vänskap och  nätverk som bidrar till ett roligare och mer socialt liv.

Konkreta exempel är löpargänget i Götegorg  #gbgrun som varje vecka samlas, umgås och tränar tillsammans. De har inspirerat stort och vi håller nu på att starta upp en löpargrupp i Karlstad #solaspring. För fotointresserade finns nätverken #fotosondag och #fototriss, som med olika uppdrag och teman varje vecka knyter samman människor med olika ambitionsnivå, kunskap och utrustning. I alla de här nätverken och grupperna är det gemenskapen som är central, inte att vara bäst, snyggast eller snabbast.

Min fasta övertygelse är att det snart är det lika vanligt och naturligt att använda realtidsnätverk för att kommunicera, som det är att skicka e-post och att ringa med telefon eller mobiltelefonen.

Jag är ödmjuk och har all respekt för personer som inte gillar den här typen av kommunikation, och jag tror att de här personerna själva måste hitta nyttan och nöjet med sitt användande.

Personligen är jag sedan länge övertygad.

Tack alla mina vänner, affärskontakter och nätverk som gör Twitter till vad det är.

Share
Publicerat i Sociala medier, twitter | Taggat , , , , , , | 6 Kommentarer

Webbredaktör eller webbsekreterare?

Nyligen skickade @wacka ut en tweet med en länk till ett blogginlägg som handlade om; innehållet på webbplatser, och då med fokus på att vi ofta speglar ut ett internt perspektiv och att vi inte vågar prioritera bort saker som vi själva tycker är viktiga av olika anledningar (länk till blogginlägget hittar du längst ner).

Hela artikeln var läsvärd och intressant, och själv fastnade jag för avslutningen och reflektionen över att många webbredaktörer idag, egentligen jobbar som sekreterare. 

Det här gav mig bekräftelse i något som jag själv funderat över en tid, och satte fart på massa nya tankar och idéer.

Många som idag har fått rollen webbredaktörer, skriver inga egna texter. De publicerar andras texter, publicerar fakta, publicerar dokument, publicerar bilder, publicerar mötesbokningar, publicerar protokoll, publicerar länkar publicerar och publicerar.

Men har det egentligen någon betydelse om man har rollen webbredaktör, men egentligen jobbar som webbsekreterare?

Ja, jag är benägen att tro det.

Precis som det skrivs i blogginlägget tycker även jag att en webbredaktör ska ha kompetens och förmåga att se vad, hur och varför innehåll ska publiceras för att besökarna och användarna ska få en bra helhetsupplevelse vid besöket på webbplatsen.  

Vi bör och ska ställas höga krav på rollen som webbredaktör, för det arbete som utförs av en webbredaktör påverkar direkt kvalitén på webbplatsen.

Det är naturligtvis mitt jobb som ansvarig för webbplatsen att se till att den inte växer igen och till slut blir omöjlig och svåra att använda, och jag måste också säkerställa att de som har behörighet att redigera och publicera på webbplatsen har rätt kompetens.

I den organisation jag jobbar i har vi fördelat ut ansvaret för innehållet på den externa webben och intranätet på ca 200 webbredaktörer….eller webbsekreterare.

En naturlig följdfråga blir då om vi skulle kunna jobba på ett annat sätt som är mer effektivt och bidrar till en högre kvalité på webbplatserna?

Är det så att utvecklingen och kommunikationssätten har sprungit ifrån vår organisation och våra roller?

Lyfter jag sedan blicken och ser webbredaktörsrollen ur ett större och bredare perspektiv. Finns det då skillnader mellan en webbredaktör i ett privat företag/organisation, mot en webbredaktör som jobbar i offentliga sektorn?

Påverkar det affärsmässiga fokus som finns i en affärsdriven organisation med avkastning och vinstkrav, innehållet och kommunikationen på en webbplats? Ställer den högre krav och håller den högre kvalité? 

Om vi angriper frågan från ett annat håll. Är myndigheter, kommuner och landsting (offentliga sektorn) generellt sett mindre noga med webbredaktörens roll och får det i så fall avkall på den kvalité och det innehåll som publiceras på en webbplats.

Här tror jag vi kan hitta en avgörande skillnad, nämligen att många webbredaktörer i offentlig verksamhet har sitt upprag och sin roll som en bisyssla och egentligen har ett annat huvuduppdrag i organisationen.

Avslutningsvis. Hur påverkas webbredaktörens roll av nya kommunikationskanaler så som twitter, bloggar, facebook etc? Blir vi alla en typ av webbredaktör nu?

Hur ser det ut i din organisation? Vad tycker du?

Länken till blogginlägget  http://www.iallenkelhet.no/nettstedet-ditt-den-redselsfulle-kakofonien-fra-1000-interne-stemmer

Share
Publicerat i Roller | Taggat , , , , , , | Lämna en kommentar

Att misstolka budskap i sociala medier

Det råder inget tvivel om att det finns saker som varken är självklara eller enkla när det gäller kommunikation, oavsett vilken kanal eller media du använder.

Många frågeställningar och problem handlar idag om vem man är och vilken roll man har när man kommunicerar.

Är det du som privatperson som kommunicerar och är det dina personliga åsikter du delar med dig av?  eller Är det i din yrkesroll och ett företag/organisation som du representerar? Och är det då deras åsikter du delar med dig av?

Ibland har det ingen betydelse, men är budskapet du kommunicerar kontroversiellt och/eller kan tolkas så hamnar det i en helt annan situation (alt. styrs av lagar och regelverk).

Är du en offentlig person och väl förknippad med din yrkesroll, så kan lätt detprivata blandas ihop och tolkas att det i i yrkesrollen du kommunicerar. Exempel kan vara politiker och tjänstemän i offentlig sektor, läkare, företagsledare, journalister etc.

Men faktum är att ju fler som kommunicerar och delar med sig av sina åsikter, desto fler misstolkningar kommer att inträffa….även för oss vanliga människor. Som vi då kommer att konfronteras med och ska hantera.

Men är det något vi kan undvika eller göra något åt? 

Mitt svar är: Nej

Det digitala samhället utvecklas i ett rasande tempo, och det är ju knappast någon nyhet.Men när det dessutom förändrar våra grundläggande beteenden och levnadsmönster, ja då måste vi respektera att det tar tid och att det är lite grumligt innan både tjänsterna och människor har hittat rätt.

Helt enkelt en ömsesidig mognads- och lärandeprocess!

Vi behöver utveckla och anpassa vårt sätt att kommunicera, både som avsändare och inte minst som mottagare. En jätteviktig faktor här är de som tar emot eller lyssnar på de nya kommunikationskanalerna måste ta ett större ansvar när det tolkar informationen och budskapet.

Att lyssna eller och ta del av en enskild tweet i en twitterdialog, kan enkelt misstolkas när den är lyft ur sitt sammanhang. Precis som att man enkelt kan missförstå något som man överhör i korridoren, lunchrestaurangen, på tåget eller i något annat sammanhang som man snabbt passerar eller befinner sig i en kort stund.

Googlar du på någons twitter-alias får du med automatik upp de senaste tweeten, minst sagt lösryckta ur sitt sammanhang. Jag har råkat ut flera gånger för att just de här tweetsen har missuppfattats och tolkats felaktigt. 

Tjänster behöver också utformas på ett sätt som gör att de blir tillgängliga och användbara i den takt vi människor mognar och förändrar våra beteenden. Här tänker jag då på att integrationen med system och tjänster, tillsammans med förbättrade grafiska gränssnitt kan hjälpa till att förenkla en hel del.

Men att vänta på att utvecklingen ska blir klar är inget alternativ, bli en del av den istället!

Share
Publicerat i Sociala medier, Uncategorized | Taggat , , , , | 1 Kommentar

Modern kriskommunikation

Realtidssamhället som vi lever i idag, ger utmärkta förutsättningar för en helt ny typ av kriskommunikation som samhället helt enkelt inte tar vara på.

Frågan är när myndigheter och andra samhällsfunktioner på allvar ska börja utnyttja den information och fakta från invånare som direkt eller indirekt är drabbade av och delar med sig av på t ex twitter?

Det bästa konkreta exemplet som jag själv kan relatera till, är när vi invånare i Karlstad och Hammarö kommun en dag i våras vaknade upp och saknade tillgång till vatten. Instinktivt slog jag på datorn och började söka efter fakta och information på nätet. Efter ett tag dök det upp stora rubriker på våra lokala nyhetstidningars webbplatser ”Stor vattenläcka”. Kommunens sidor saknade än så länge helt information. Radiosändningarna bröts och informerade om en stor läcka på vattenhuvudledningen och ca 100.000 invånare saknade vatten. Tankbilar med vatten skulle ställas ut under dagen och information skulle ges på respektive kommuns webbplats. Sporadisk information släpptes allt eftersom man fick kontroll på situationen och dess effekter.

Ett litet kaos och en kris av mindre mått var ett faktum för invånarna i Karlstad och Hammarö.

Ett annat faktum var att jag kunde följa den mer detaljerade och direkta informationen om situationen på riktigt, genom mina vänner och kontakter på twitter. Här hade redan hashtagen #vattenkd skapats för situationen, och jag kunde enkelt och direkt följa vart och vart det inte fanns vatten. Så fort tankbilar med vatten placerades ut dök mobilbilder upp och info vart de var placerade, information om vart man kunde köpa vattendunkar, var de var slut etc. När situationen senare under dagen löste sig och de började släppa på vattnet via en reservledning, så kunde jag enkelt få reda på vart och i vilka delar av staden som successivt fick tillbaka vattnet.

Snacka om medborgardialog! (H2H human-to-human)

Så återigen, varför låter inte myndigheter invånarna vara en del av kriskommunikationen och på så sätt också komplettera de befintliga kriskanalerna.

Tillsammans kommer nyttan av kvalitétsäkrad informationen i kombination med realitidsdialogen som förs mellan människorna i samhället vara den ultimata kriskommunikationen, och något som ingen informationsstab eller nyhetsredaktion i världen kan matcha med egna resurser eller i omfattning.

Utan att gjort några större undersökningar eller analyser, så har jag läst, hört och sett att vid katastrofer så som jordbävningarna i både Haiti och Chile så spred information och direkt fakta effektivt via twitter.

Även nu under askmolnets påverkan på flygtrafiken har twitter använts flitigt runt om i världen, med hashtagen #ashtag. Norges statsminister @jensstoltenberg  fastnade i New York och använde bl a twitter som en alternativ kommunikationskanal.

Har du funderat på det här, har du kommentarer, förslag, tankar eller idéer?

Share
Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Realtidswebben blev påtaglig efter jordbävningen i Chile

Jag har länge varit en hängiven användare och förespråkare av sociala medier och realtidstjänster, men för mig var det först igår som det blev på riktigt.

Efter en av historiens kraftigaste jordbävning som inträffade i Chilen den 27:e februari 2010, optimerades användningen genom alla tänkbara digitala tjänster och funktioner.

Många i det drabbade området använde webbtjänster så som facebook, twitter och skype för att kunna kommunicera med anhöriga och för att berätta vad som hänt. Vice versa försökte också anhöriga att få kontakt med nära och kära för att förhoppningsvis få reda att de klarat sig bra efter omständigheterna.

Sen kväll och natt mot söndag (svensk tid) fick samma typ av tjänster och funktioner ett annat användningsområde, då en intensiv nyhetsbevakning riktades mot Hawaii. Där man efter varningar väntade på att en tsunami skulle slå hårt mot öarna.

Själv kunde jag uppkrupen i soffan hemma i trygga Karlstad vara åskådare och följa händelseförloppet i realtid via twitter och CBS:s livesänding med massor av välriktade kameror och experter som avlöste varandra på löpande band (CBS var bara en av flera andra nyhetskanaler att välja på).

Ju närmare vi kom den beräknade tiden för att tsunamin skulle träffa ön, drevs dialogen upp och den twitterfeed som rullades ut CBS:s webbsida innehöll på tok för många osmakliga kommentarer.

Många satt verkligen och hoppades på att hela Hawaii skulle spolas bort och det blev för min smak en obehaglig och dubbel känsla över det frosseri som skruvades upp…..och som jag själv var en del av genom att vara en av åskådarna.

Som tur var uteblev katastrofen på Hawaii och någon gång efter midnatt släckte jag ner datorn.

När jag vaknade i morse var jag fortfarande berörd av nattens upplevelse och var tvungen att rannsaka mig själv.

Varför satt jag upp mitt i natten och bevakade en befarad katastrof i realtid? Var det av medkänsla, engagemang, min nyfikenhet eller ville jag bara gotta mig i eländet som så många av de andra?

Jag frågade mig också om det verkligen är någon skillnad att ta del av realtidsnyheter på det här sättet, i motsats till att titta på eftersända nyheter på TV, läsa nyheter på nätet eller ett dygn efter det inträffade läsa nyheterna i tryckt upplaga.

Min slutsats är att; visst är det min nyfikna natur som påverkar intresset, men också att själv kunna se och ta del av det som verkligen händer nu (naturligtvis på gott och ont), men framför allt att det är på det här sättet vi i större utsträckning kommer att kunna ta del av nyheter och vara en del av dom….om vi själva vill.

När det gällde frosseriet i twitterfeeden kan jag bara ansvara för den dialog och det innehåll som jag själv kommunicerar, och vad andra gör får stå för dom.

Vad tycker du?

Share
Publicerat i Uncategorized | Taggat , , | Lämna en kommentar

Traditionella och nya medier i harmoni med varandra

Allt som ofta möter jag människor som antingen är för eller emot användning av sociala medier.

Har du den inställningen, tror jag inte riktigt du har förstått vad det här handlar om.

Saken är den att det inte finns något motsatsförhållande, utan snarare så är de utmärkta komplement till varandra för att nå nya målgrupper, bredda målgruppen eller förstärka redan befintliga relationer.

Om du vill nå ut med ett budskap i någon form använder du de traditionella medierna som du är trygg och har arbetat länge med.

  • Du köper annonser i tryckt media som du betalar en fast annonskostnad för, mot att den syns i X antal upplagor
  • Du kanske satsar på eterexponering, om budgeten tillåter
  • Du köper en banner-annons till ett pris som motsvarar ett visst antal exponeringar/klick
  • Du kanske kompletterar med att köpa sökord i google

…..men här går gränsen.

Lysande! En pricksäker och kontrollerad exponering där du vet vad du betalar för i syfte att nå  ut med ett budskap till målgrupperna…..och det är ju utmärkt.

Men om du sedan toppar det här med exponering i sociala medier, kommer du att nå nya mottagare i alla typer av målgrupper som aldrig skulle ha sett budskapet i de traditionella medierna, dessutom kommer de som redan har läst annonsen i tidningen eller på nätet att exponeras en gång till.

Investeringen i kronor och ören genom att använda sociala medier är idag låg och ligger främst i att du måste investera tid för att planera och underhålla de nya kanalerna. Visst kan du rikta marknadsföringen även här men du är heller inte garanterad att du når x antal personer, men du kan också nå ofantligt många fler än du någonsin anat.

Det viktigaste är att de nya och de traditionella kanalerna hjälper varandra i sitt mål att nå ut med det budskap du vill kommunicera.

Oavsett media eller kanal ska du göra alla aktiviteter planerat och synka ihop det här med din befintliga informations-, kommunikations- och marknadsföringsplanen.

Du behöver inte använda allt och alla tjänster som finns tillgängliga, utan välj ut de som känns mest rätt för dig. Börja med att ha en målsida för att samla all fakta och information runt det du vill kommunicera där du också talar om var och hur du syns i marknadsföringen t ex facebook, YouTube, twitter, bloggar, tidningar och annonser.

En blogg kan med fördel vara både målsida och en egen kanal för dialog mellan avsändare och läsare, integrera enkla filmer som du själv gör på You Tube för att få mer dynamik i bloggen, men också som en fristående egen sökbar kommunikationskanal. Skapa en page på facebook runt det du vill kommunicera och sprid det i de nätverk du har inkl de traditionella kanalerna. Använd twitter som en kompletterande kanal för tala om vilka aktiviteter du gör i övrig media t ex när du har gjort ett nytt inlägg på bloggen, publicerat en ny film på YouTube, annonserat i en tidning/nätet eller bara vill informera och ha en dialog med kunder, intressenter, kollegor, konkurrenter etc.

Tanken är att alla kanalerna ska vara självständiga och sökbara var för sig, men också att de ska leva i harmoni med varandra!

Glöm inte att det handlar om att våga testa och att prioritera sin egen resurs i form av tid, och om du väl prioritera den här tiden så tror jag att du har mycket att vinna genom att använda de sociala medierna som ett komplement till de traditionella kommunikation- och marknadsföringskanalerna.

Lycka till!

Share
Publicerat i Marknadsföring, Sociala medier | Taggat , , , | Lämna en kommentar

Att vara nyfiken kan göra dig till vinnare

Som företag är det inte alltid enkelt att se vilken nytta eller funktion nya typer av tjänster och funktioner har eller kommer att få, men att inte agera och istället passivt vänta för att se vad som ska hända eller se vad andra gör kan bli ett högt pris att betala i en allt hårdare konkurrens om kunderna.

Mitt bästa tips är helt enkelt att vara nyfiken och själv testa så fort du hör talas om någon ny tjänst eller funktion, till en kostnad som vanligtvis bara är tiden du själv lägger ner på testet.

För hur är det annars möjligt att kunna avgöra om något är bra eller dåligt om du själv inte använt tjänsten.

Börja med att registrera ett konto eller en profil på dig själv som privatperson och gå in med ett öppet sinne, utan att leta och försöka forcera fram affärsnytta från början.

Lär dig hur saker och ting fungerar, googla och diskutera hur andra använder tjänsten, och låt det ta lite tid för om du är för snabb kan du lätt missa storheten och värdet av resultatet.

Först nu kan du börja fundera på vilket sätt den här tjänsten kan bidra till mervärde för dig och företaget, och i så fall kan det vara dags att registrera ett konto eller en profil för företaget.

Det kan också vara så att det inte är aktuellt att använda tjänsten nu, men utvecklingen går snabbt och omvärlden förändras hela tiden så snart kan vara helt rätt att testa igen.

Glöm heller inte bort att du också kan maximera effekten av marknadsföring och varumärkesbyggande genom att utnyttja flera digitala tjänster tillsammans och som pusselbitar till en större helhet, vilket jag i nästa blogginlägg kommer att utveckla lite mer. 

Så vad väntar du på? Börja testa och hitta nya kommunikationsvägar och arenor att agera på  innan dina konkurrenter gör det, att det dessutom är fantastiskt roligt och lärorikt är bara en bonus.

Lycka till!

Share
Publicerat i affärsnytta, konkurrensfördelar, Marknadsföring, Varumärke | Taggat , , , , | 1 Kommentar

Integrera sociala medier mera!

I år verkligen tror och hoppas jag att vi får se att de sociala medierna och liknande tjänster integreras mer med företagens egna affärs- och ärendehanteringssystem.

Idag ligger sociala medier och liknande typer av tjänster vanligtvis som fristående lager och kanaler hos företagen, vilket i sig är toppen och inget som helst fel då det har gett nya möjligheter till kommunikation. 

Men vi utnyttjar inte effekterna fullt ut!

Om integrationen kan göras djupare i företagens underliggande system kommer effekten av kund- och affärsnytta slå ut i full blomster.

Det innebär naturligtvis att företagen måste prioritera sina interna resurser på ett annat sätt, men också kanske titta på andra alternativ för att hantera dialogen med sina besökare och kunder.  

Tänk dig att du ska gå in och köpa en bok på någon av nätbutikerna och inte vet riktigt vilken kriminalroman du ska köpa? Du klickar på knappen för sociala tjänster och får direkt kontakt med en social boktipsare….vilket inte nödvändigtvis behöver vara en anställd på företaget, utan kanske med fördel ett nätverk av frilansande boktipsare för genren kriminalromaner med en ”egen” twitterkanal (eller liknande typ av tjänst).

Med andra ord en levande funktion för ”det här har andra köpt eller tittat på”.  

Snacka om bra service, kund- och affärsnytta!

Ja, jag ser verkligen fram emot mer integration och nytta i vardagen!

Share
Publicerat i integration, kundnytta | Taggat , , , , , | Lämna en kommentar

Ordlista för twitter

Idag har jag ägnat en stor del av eftermiddagen och kvällen åt twitter, vilket i och för sig inte hör till ovanligheterna.

Skillnaden är att jag idag har fördjupat mig i det språk och de nya ord som skapats utifrån twitter.

Ni kanske är väl bekant med de flesta av orden och uttrycken, men för för mig var många helt nya och andra har jag hört men inte förstått innebörden av.

Ta ord som twebay, twiking och twitteritas, dom är ju jätteroliga!

Jag har med andra ord haft en lärorik och underhållande kväll som ni säkert förstår.

Samtidigt som jag lärde mig massor av nya twitter ord, som jag googlade och hittade på mängder av olika sajter (framförallt ”over there”), så försökte jag översätta och skapa en egen ordlista.

Ta en titt på ordlistan och lämna gärna synpunkter om du saknar något eller tycker att något är fel.

Há en trevlig stund!

Ordlista för twitter

Share
Publicerat i twitter | Taggat , , | Lämna en kommentar